arstuga.se - DVVJ

Banlogo

Det elektriska

Jag har alltså valt att ha en enda central körplats för hela banan. Den är placerad i en utdragbar låda, innehållande en större Märklin-transformator. Två externa handkontroller kan kopplas in, som då kan kontrollera Beted och den undre bangården respektive. Dessutom kan hela banan köras med Märklintrafon genom omkopplare vid resp. handkontroll. Lådan innehåller också strömbrytare för samtliga dolda spår samt uttag för att kunna köra andra moduler via en förlängningssladd. Till varje sektionsomkopplare finns en dragströmbrytare som fungerar som nödstopp.

Kontrollådan funkar bra, även om den hade kunnat göras bättre. Den är inte helt klar vad gäller inkoppling m.m. men allt är körbart. Ovan syns den i sin förra version, inklusive den gamla handkontrollen (bara en tryckknapp). Dessutom syns eluttaget med brytare - en försiktighetsåtgärd. Nedan syns lådan i tre olika stadier: stängd - öppen - utdragen.

Nedan detaljbilder av lådan, med tre transformatorer och panelen för den dolda bangården. Alla mikrobrytare är nu monterade, dock inte på bilderna. Alla transformatorerna är nu bytta till bara Märklintrafon samt uttagen för handkontrollerna. Märklintrafon är en fantastisk apparat, som är användbar tack vare att den har låg startspänning (4 V) - och tack vare en del tips ur Rutger Fribergs böcker. Den driver också strömregulatorerna till handkontrollerna genom sitt 16 V-uttag.

Högra bilden ovan:
1: 21 W bilglödlampa som visar kortslutning.
2: Dragströmbrytare som nödstopp. 3: Omkopplare för att kunna köra allt med Märklintrafon. 4: Säkerhetskoppling, endast ett spår i taget kan ha ström. 5: Anslutning för elväxelomläggare. 6: Uttag (RS-232) för handkontroll.
7: Extrauttag för körström (DC) från Märklintrafon (till andra moduler).
Syns i bilden gör inte de två Relco-aggregat jag har för bättre körning.

Elkopplingarna mellan modulerna syns ovan, skarven mellan modul 1 och 5 till vänster - helt vanliga svagströmskontakter från Clas Ohlson. Till höger syns undersidan på modul 2, Beted, hur elen dragits. Där saknas ännu den lokala kontrollpanelen; modulerna med Beted och Skillingsfors ska få varsin lokal panel med brytare för att reglera strömmen till spåren där. På så sätt kan jag ha en modul lös och ändå kunna köra på den.

Ovan syns eldragningen på undersidan av Skillingsforsmodulen. Där syns också de huvudsakliga beståndsdelarna i elarbetet: tunn högtalarkabel från Biltema, sockerbitar och häftstift. Strömanslutningarna är genomgående samma sorts svagströmsplugg, där hane-hona använts konsekvent. Samtliga anslutningar är antingen skruvade eller lödda. Platsen för den lokala kontrollpanelen syns också, liksom hålen för pianotråden till växlarna. Alla sladdar är märkta (maskeringstejp + tuschpenna) med ett namn+nr som återfinns på kontrollpanelen och i elschemat. Högra bilden visar den nuvarande provisoriska monteringen av brytarna (numrerade häftstift).

Ovan syns hur jag matar strömmen till spåren i Beted (vänster) och Skillingsfors (höger). På lokstalls- och stickspåren finns spärrdioder (X) så loken stannar innan de kör in i väggen, tills strömmen vänds. Vändskivorna matas genom en diodbrygga som likriktar strömmen. Därmed blir det inte kortslutning när jag vänt fordonet och kastat om körriktningen. Nackdelen är att jag då inte kan backa på skivorna. Jag har också isolerat spår 1 och 2 i Beted, annars blev det kortis eftersom växlarna är strömställande. Bild kommer senare...

Dubbla dioder har jag använt enligt bilden ovan på det dolda uppställningsspåret för de båda Y6:orna. Eftersom jag vill kunna köra en in och ut i taget var jag tvungen att låta strömmen kunna gå även till det inre blocket. En tvåpolig omkopplare blev lösningen enligt schemat ovan, där den yttre dioden kan förbikopplas. Utkörning på det yttre spåret hindras av att infartsväxeln är strömställande. Således spar jag in en brytare...

Efter flytten har jag bestämt mig för att bygga enkla handkontroller med vridpot. Från Lasse Wallin (se länksidan) fick jag ett schema på enkla, väl fungerande enheter. Själva regulatordelen sitter i ellådan, det är bara pot, en kondensator och omkopplare som finns i handenheten. Därmed har jag också gjort om själva ellådan.

Till regulatorn sitter fyra dioder som likriktare, för att jag inte ska råka koppla + och - fel. Strömmen tas från Märklintrafons 16 V-uttag, som också driver Relcon; det finns två på bilden men jag tror bara den ena funkar. Jag kommer att ha två handkontroller plus trafon. Sen kan jag växla mellan trafo eller handkontroll för alla tre kretsarna, två i taget.

På modul 2 (Beted) har jag satt in vändskivan. Den är hemgjord och helt manuell. När den var klar kom jag på att det var knepigt med elen; om skivan vänds byts polariteten, men för att kunna köra tillbaka måste jag byta körriktning - och då blir det olika polaritet... Släpskor under är vanligaste lösningen men det ville jag inte ge mig in på. Lösningen blev istället en diodbrygga som likriktar strömmen: loket kör ut på skivan, som vänds. Köströmmen skiftas och loket kan köra ut. Skivan måste sen vändas tillbaka igen, men det är ganska enkelt att göra.

050124:

Jag valde att sätta in elmagneter på tre av Pecoväxlarna i fummelstationen. Det går inte annars att lägga om eller ens se dem där under. Pianotråd hade funkat men det var nödvändigt att kunna lägga om två av dem samtidigt, på rundspåret. Lysdioder visar hur tågvägen ligger. Övriga omläggare är av pianotråd. Panelen kan vikas inåt-uppåt och fästas i ett magnetlås.

051124:

I det fina gratisprogrammet Rocomotion ska man egentligen styra tågen mha datorn. Men det går också att rita upp sin plan, som jag gjort ovan. Där syns de elsektioner jag har på banan. Det är bara en principskiss men sektionsindelningen framgår. Däremot är inte strömmatningarna utritade eller sektionernas beteckningar.

<< Fordon & spår | Byggbilder >>

Stefan Nilsson 2005 Info