arstuga.se - DVVJ

Banlogo

Exkursionsbilder

Jag, kamraten och kamratens dotter for 030607 på en resa längs forna DVVJ, med sikte på Beted och Skillingsfors. Som sig bör började vi i Arvika, med vändskivan och lokstallet till DVVJ.

Efter förmiddagskaffe där fortsatte vi till Jössefors, där vi passerade Gilserud och bruket. Vi gjorde en sväng upp förbi stationen men den var borta; den fanns då kvar sist jag var där, för en 10-12 år sen...

Istället for vi till Sulvik, upp till den gamla hållplatsen där. Inte mycket kvar som visar att den funnits men banvallen är gångbar i alla fall. En 300-400 meter öster om Sulviks hållplats ligger tunneln.

Vi for sen vidare genom Ränkesed, inga fler byggnader var synliga från järnvägstiden men banvallen är ofta farbar. Nästa stopp gjorde vi i Koppom. Genom samhället är banvallen idag asfalterad cykelbana, mycket praktiskt. Skyltarna på stationshuset finns kvar och byggnaderna är relativt väl bevarade från järnvägstiden.

Efter att ha intagit fältlunch bakom bruksmagasinet fortsatte vi till Beted, den forna knutpunkten i minformat. Mot alla odds finns stationshuset kvar här än, vilket måste anses vara ren tur? Många andra anläggningar på platsen, som haft större betydelse längre tid är idag borta (i stort sett hela det gamla stationssamhället är idag borta, inklusive sågverket...). Kåken står tom, några fönster saknas, villadörr och -fönster har satts in i godsmagasinet, men karaktären är ändå omisskännlig.

I princip allt utom stationshuset är borta; en enorm betongplatta efter sågens golv samt en del asfalterade körvägar på området utgör en het, lupinbesållad ökenliknande plats; banvallen är grusväg som cykelbana; den stensatta perrongkanten är bortgrävd; tomten är igenväxt. Få saker avslöjar hur det såg ut under järnvägstiden. Byggnaderna från en av snickerifabrikerna finns dock kvar.

Söder om denna står en trästolpe med orange topp och en metallskylt: "Vattentornet i Beted", uppsatt inom Skogsvårdsstyrelsens projekt Skog & Historia! Ett betongfundament visar platsen för vattenkastaren och sex meter väster om denna finns den sexkantiga grunden för vattentornet. Här delades linjerna, mot Årjäng-Mellerud eller Åmål till vänster, mot Skillingsfors till höger.

Från Beted vidare mot Skillingsfors. Efter någon kilometer går det att ta av in på den gamla banvallen, den är sen farbar med bil hela vägen till Skillingsfors. Här finns några hållplatser och banvaktstugor bevarade i olika stadier av ombyggnad, någon faktiskt ganska orörd.

En hållplats som av uppenbara skäl inte bevarats är Mörtbäcken, 5 km söder om Skillingsfors. Den dåtida hållplatsen utgjordes av en skylt, en bänk och en trätrall att kliva på (jämför med sidan 130 i Svante Forsaeus bok om DVVJ), inte mycket att bevara. Däremot finns även här en Skog & Historia-skylt uppsatt, liksom på flera platser längs banan. Strax söder om ligger bron över själva Mörtbäcken.

Så komna till Skillingsfors, först ta kort på den gamla järnvägsövergången, som också finns fotad i Svante Forsaeus bok (sidan 176), där rälsbussen kunde göra behovsuppehåll...

Sen en vända in på gamla bangården som idag asfalterats och är en del av det utvidgade bruksområdet. Stationshuset finns kvar som privatbostad med den stensatta perrongkanten kvar framför. Mitt emot finns den gamla stenkajen kvar, som även förlängts åt båda håll.

Efter en mycket god och prisvärd våffla med kaffe på Bruksgården vändes kylaren hemåt igen. Det blev en god tur och hade inte kameran krånglat hade jag inte behövt åka dit igen... Ett besök längs banan kan rekommenderas, om inte annat för att det är en mycket naturskön bygd – med goda våfflor!

<< Inledning | Moduler & bana >>

Stefan Nilsson 2005 Info