Brunsbergs bruk
År 1684 erhöll Christoffer Geijers son priviliegier för en stångjärnshammare, vilken anlades vid nedre fallet 1686. Den andra hamamren anlades vid övre fallet 1691. Ca 800 skeppund (ca 110 ton) smide producerades årligen. Han anlade 1695 ytterligare en hammare i Vadälven med två härdar och en årsproduktion på 950 skeppund. Detta bruk kallades Rinnefors. En såg fick rivas för att hammaren skulle kunna byggas.
Samma år byggdes en knipphammare vid Brunsberg för utsmide av ämnesjärnet till hushålls- och bruksartiklar. Den första manufaktursmedjan i Värmland anlades här och bestod ända till 1950-talet. Brunsbergs smedjor utökades omkring 1885 med 2 knipp- och 2 spikhamrar.
Brunsbergs ena hammare flyttades 1740 till en fors vid Skålsjön. Härdarna tändes en höstdag 1740. 3 mästersmeder, 2 mästersvenner, 1 eldare, 2 koldrängar samt diverse andra medhjälpare utgjorde invånarna i ett litet nybyggarsamhälle vid Nolbyforsen. År 1882 brast dammen och hela Nolbybruket ödelades. Dess hammare flyttades då till Moriansfors. Senare utökades rörelsen där med 1 knipphammare och 3 spikhamrar. På grund av brist på kolskog flyttades hammaren ännu en gång, till Åmot. Istället kom de knipp- och spikhamrar som fanns vid Brunsberg att flyttas till Moriansfors. En koncentration på manufaktursmide skedde alltså här. Produkterna var liar, sågblad, skruvstycken, städ, hammare, tänger, fällbomslås, vagnsaxlar, ankare, draggar, sågvevar, valsar, släggor, knoster, spett, bräckjärn, hackor, spadar, yxor, plogbillar, harvpinnar, gångjärn, spik, med mera. I gjuteriet som byggdes här tillverkades grytor, stekpannor, våffeljärn, plättjärn och ett flertal andra hushållsartiklar.
År 1761 uppfördes en ny hammarsmedja vid Reinholdsfors, med smidesrätt på 400 skeppund årligen.
Brukets transporter skedde med Värmelbåtar från Borgvik till Brunsbergs olika verkstäder. Största transportmängden ett år kunde ligga på 3000 skeppund (ca 400 ton) stångjärn. Läs mer om en bruksbana >>
Nedläggningarna kom i slutet av 1800-talet: Rinnefors 1868, Brunsberg, Reinholdsfors och Åmot 1870, Moriansfors 1882 (viss tillverkning av t.ex hästskor fortsatte dock p.g.a efterfrågan). Sedan Billeruds AB övertagit Moriansfors 1920 sysselsattes man i gjuteriet med tillverkning av olika maskindelar till Billeruds massa- och pappersbruk i Brättne, Jössefors och Segmon. Ett 20-tal man arbetade i gjuteriet och den mekaniska verkstaden.
Älvarnas hästkrafter utnyttjas numera till elproduktion.
Stefan Nilsson 2005 Info