BBV - Bosjöbanans Vänner
Exkursion längs LBB 050616
av Stefan Nilsson. (Foto SN norr om Västerud.)
Torsdagen den 16 juni begav jag och Fredrik oss på en exkursion längs LBB. Vi sammanstrålade vid kiosken i Lindfors, och började med att kolla banvallen ner mot BJ. Sen for vi via Lindfors Gård och monumentet norrut. Här i söder följer vägen banvallen på de flesta håll, med några mindre undantag. Vi sökte förgäves efter hållplatsen "Bullbo" innan vi följde den långa rakan ner mot kurvan nära grustaget strax innan Västerud.
Grusgropen söder om Västerud. Spåret kom in snett från höger. Foto SN mot nord-nordost.
Grusgropen har nyttjats lokalt även efter att banan lades ner, så det ser inte ut som på de kort som finns. Däremot är Västerud sig ganska likt. Dagens väg följer banvallen genom byn, tills den viker av i en kurva. Vi stannade och försökte lokalisera var kolbryggan och lokstallet legat. En man kom och gick, bärande på en tryckstång till en traktor. Vi frågade om han visste. Det visade sig att vi träffat på precis rätt man! Han hade en massa bilder och dokument om banan, efter en studiecirkel de haft i trakten tidigare. Han mindes också kolbryggans utseende eftersom han lekt på den som liten. Snacka om lyckosam slump!
Lokstallet i Västerud stod strax bortom stenen, kolbryggan ungefär tre björkar norr därom. Banvallen är idag bilväg. Foto SN mot norr.
Efter nästan en timme i Västerud fortsatte vi norröver. Vägen viker som sagt av från banan men går på den igen vid Alsterns norra ände. Här fanns förr lastplats, malmtorg och kolugnar. Sanden på platsen är också idealisk att ta som ballast för modellbygge, vilket Fredrik gjorde.
Järnvägsövergången söder om Forshyttan. Foto SN mot öster.
Banvallen går sen in i skogen och är lätt att idag följa, men vi körde vidare. Strax söder om Forshyttan står en skylt "Järnvägsövergången" som visar vad som funnits. Vid och efter Forshyttan är det mer problematiskt att följa banvallen, ända tills den möter bilvägen igen vid f.d. Bosjöhammaren. Söder om gamla järnvägsbron går den så kallade "Everts väg" in, och där kan man se banvallen. Bron över Svartälven ligger kvar; är det möjligen de gamla I-bjälkar som en gång lades i som ännu är där?
Bron över Svartälven vid Bosjöhammaren med dess grova I-balkar. Foto SN mot norr.
Från Bosjöhammaren går vägen återigen på banvallen, över Mangsälven, ända fram till strax söder om Bosjön, då den avviker något. Stickspåret till sågen syns men det följde vi inte upp denna gång. Däremot gav vi oss den på att lokalisera platsen för lokstallet. Vi anser oss ha hittat den, precis i kanten av dagens grusväg. Den fanns inte när järnvägen byggdes, utan då gick en väg över banan strax norr (ca 20 m) om stationshuset. Denna vägbanks fortsättning österut fann vi också. Troligen lyckades vi även lokalisera platsen för vedskjulet, även om det troligen inte lämnat så många spår efter sig.
Gissningsvis är den gamla bilden tagen på denna plats, ca 10 m norr om stationshuset (grunden ligger i buskaget till höger). Vedskjulet låg då strax bakom Fredriks gula bil och lokstallet med smedja rakt fram i korsningen, i vägkanten och söderut. Foto SN mot söder.
Klockan var 7 på kvällen när vi styrde kosan mot respektive hem. Allt som allt var det en mycket givande dag - även om en del ännu finns att utforska: sågspåret, snickerifabriken, träsliperiet...
