Makt och miljö
Bebyggelsestruktur och maktmiljöer
i Värmland under vikingatid och medeltid
Jerker Moström (assistentprojekt, sedermera doktorandprojekt)
Historisk kulturgeografi
Inledning
Makt är kanske inte i första hand begrepp som förknippas med den värmländska samhällsstrukturen under medeltid. Landskapet saknar länge de karaktäristiska attribut som generellt förknippas med maktideologiska företeelser. Några tidigmedeltida kungliga förvaltningsorter, motsvarande de Göta- och Svealändska Husabyarna har av allt att döma aldrig funnits i Värmland. Urbana miljöer uppstår i liten skala först mot slutet av 1500-talet, och ur kyrklig synpunkt utgjorde Värmland ett slags annex till Skara stift ända fram till mitten av 1600-talet. En handfull medeltida kyrkor uppfördes i sten, och de kyrkliga institutionerna tycks ha intresserat sig för landskapet i första hand pga. det värdefulla laxfisket. Det mesta tyder på att landskapet förvisso utgjort en egen lagsaga även om tidpunkten för tillkomsten av denna måhända är omtvistad men lagsagans betydelse i ett riksperspektiv kan belysas exempelvis genom Erikisgatuförfarandet, då representanterna för den värmländska lagsagan fick bege sig till Skara för att taga eller vräka sin konung. Vad slutligen gäller medeltida borganläggningar fanns det blott två, varav den senaste utgjort förvaltningscentrum i det under 1300-talet upprättade värmländska fögderiet.
Mot bakgrund av ovanstående kan det förefalla ofruktbart att arbeta med just maktperspektiv, men jag vill här snarast hävda motsatsen. Genom att studera ett område som kvantitativt sett saknar maktens explicita uttrycksformer kommer de mer subtila speglingarna av maktens verkan kan få en mer central betydelse. Det faktum att ingen entitet i det medeltida eller vikingatida samhället rimligen kan ha saknat maktstrukturer trots bristen på explicita manifestationer gör det snarare angeläget att söka andra utgångspunkter att närma sig makten på, men framförallt att problematisera frågan om vilka kvalitativa aspekter man i första hand skall lägga i maktbegreppet när vi diskuterar vikingatida och medeltida förhållanden. Är makt i första hand en fråga om kontroll med politiska förtecken på en regional eller överregional nivå, eller fysisk kontroll av människor och resurser på den lokala arenan? Om båda; hur ser i så fall förhållandet ut mellan dessa båda möjliga nivåer?
Makten och maktens miljöer
Det förefaller problematiskt att göra någon allmängiltig definition av ett så pluralistiskt begrepp som makt. Jag kommer dock i det följande kortfattat framlägga några aspekter av maktbegreppet och olika former av makt som jag anser kan vara relevanta mot bakgrund av undersökningsmaterialet.
Vad som avses med makt måste primärt ses mot bakgrund av den samhällskontext vari makten verkar. Man kan således med fog hävda att makten i ett förhistoriskt statslöst samhälle bygger på helt andra förutsättningar än i ett samhälle med mer utvecklade politiska och juridiska institutioner. Maktens ständiga relativitet och föränderlighet är självklart ett problem i en studie som avser att studera dess kontinuitet och förändring över ett längre tidsavsnitt. Man måste därför tänka sig universella drag i det som avses med maktutövande.
Om man exempelvis låter kontroll över social reproduktion eller sociala relationer vara ett utslag av maktutövande blir det möjligt att säga något om maktens praktik. Ett sätt att kontrollera andra människors sociala relationer kan således innebära kontroll över betingelser kopplade till den fysiska miljö dessa människor lever och verkar i och som begränsar eller skapar möjligheter för dem. Detta kan naturligtvis ske på ett flertal olika sätt och i varierande omfattning i hög grad beroende på samhällelig nivå. Under yngre järnålder och medeltid torde dock jordägandet varit ett av de mer centrala medierna för utövandet av kontroll. Jorden utgjorde det viktigaste produktionsmedlet och det var genom jorden som ett ekonomiskt överskott kunde genreras, men att besitta ett jordinnehav som sträcker sig utöver egen subsistensproduktion innebär i regler också en viss kontroll över de människor som brukar jorden. Det går således inte att särskilja de uttalade ekonomiska aspekterna av makten från de sociala.
Som ett metodiskt redskap har jag vidare valt att koppla makten till en specifik plats, eller miljö varifrån jag förutsätter att olika former av kontroll utgår. I realiteten torde dessa maktmiljöer utgjorts av en större gård eller specifik bebyggelseenhet, som genom sin innehavare behäftats med någon form av kontroll över omgivningen. Vad som stipulerar denna kontroll kan som ovan påpekats vara den fysiskt betingade makten över marken, men också religiösa eller politiska aspekter kan ha varit centrala i maktutövandet, i synnerhet i det förhistoriska samhället (jfr centralplatsen; Fabech 1997; Brink 1996 mfl).
Beteckningen maktmiljö är neutral så till vida att den inte kräver någon precis definition av maktinnehavarens politiska eller ekonomiska karaktär eller ställning något som i nuläget skulle te sig mycket svårt med tanke på att det material som ligger till grund för framställningen ger mer eller mindre tydliga indikationer på mer eller mindre elittära företeelser i landskapet, men knappast någon reell bild av maktstrukturernas faktiska art.
En maktmiljö förutsätter sålunda utan närmare precisering, närvaron av en eller flera personer med politiska, ekonomiska eller ideologiska redskap för utövande av olika former av kontroll. Ett grundläggande antagande i föreliggande studie är också att de ifrågavarande maktmiljöerna avsätter spår i materialet att kontrollen och den exklusiva möjligheten att styra rummets utformning manifesteras genom läsbara strukturer i landskapet, oavsett om det gäller bebyggelsestruktur, fornlämningsmaterial eller indicier i ortnamns- eller historiskt källmaterial.
Syfte
Studiens syfte formulerat på en allmän och grundläggande nivå är således att söka belysa hur närvaro av maktanknutna miljöer bidrar till att strukturera det omgivande landskapet. Min betoning av landskapet inbegriper alltå en fokusering på det rumsliga; det är inte maktmiljöerna i sig som är det primära föremålet utan deras roll som styrkrafter med avseende på bebyggelse, kolonisation och produktionsformer. Som ett viktigt led i detta syfte ligger emellertid implicit att försöka förstå och förklara dessa olika maktmiljöers skiftande ursprung och utveckling med avseende på uppbyggnad av ekonomiskt överskott och former för maktutövande.
Kort om utförande, frågeställningar och upplägg
Tidsmässigt är projektet tänkt som en långstidsstudie för att fånga de viktiga förändringsprocesser både i ekonomiskt och rumsligt hänseende som allmänt indikeras i landskapet under loppet av medeltiden. Jag vill också undersöka vilka konkreta, rumsliga konsekvenser den institutionalisering av makten får, som äger rum i och med statsbildningsprocessen under tidig medeltid. En preliminär tidsram skulle därför kunna sättas till ca 800-1500.
Urvalet av undersökningsområdena sker utifrån tanken att söka fånga en representation av olika typområden med avseende på presumtiva maktstrukturer, och eftersom studien empiriskt kommer att ligga på lokal nivå har jag som rumslig analysenhet valt att arbeta med socknen. Urvalet ser därför i stort ut som följer:
- Socknar som med avseende på sin mer eller mindre framträdande fornlämningsbild eller ortnamnsindikationer implicerar någon form av förhistoriska bebyggelser av karaktären maktanknutna miljöer (ex Gillberga och Botilsäter).
- Socknar som genom det historiska källmaterialet kan påvisas eller antas ha hyst större jordägarkoncentrationer (godskomplex) under medeltiden (ex Hammarö, Väse och Ölme).
- Socknar som i såväl fornlämningsbild som historiskt källmaterial till synes saknar tecken på förekomst av socialt stratifierad bebyggelse (i stort sett samtliga socknar i ex Fryksdals härad).
En väsentlig del av det praktiska arbetet går i huvudsak ut på att genom det befintliga materialet analysera och rekonstruera den medeltida och vikingatida bebyggelsen i UO, för att i ett andra skede kunna diskutera den bakomliggande sociala/ekonomiska strukturen. Centrala problemställningar är exempelvis:
- Går det att urskilja en stratifierad, eller hierarkiskt skiktad bebyggelsestruktur?
- Hur förändras maktens rumsliga representation över tid? (kontinuitet/diskontinuitet på lokal och regional nivå).
- Föreligger det kontinuitetsförhållanden mellan de förhistoriska maktmiljöerna och det medeltida frälset?
Det tänkta tillvägagångssättet ser kortfattat ut som följer:
- Skiktning av fornlämningsmaterialet (gravmaterial) i UO, med avseende på parametrar som form, storlek, antal övriga kontextuella sammanhang. Uppgifter från FMR, annat arkivmaterial och litteratur kommer i mån av behov att kompletteras med egna fältbesiktningar.
- Analys av ortnamnsmaterialet: Relativ ålder, funktionsbetingade denotationer (odlings-/expansionsindikationer, sakrala ortnamn, avhängighets-förhållanden etc.), social stigmatisering, m.m. Ortnamnsmaterialet utgör ett centralt och fristående analysområde men också ett viktigt komplement till gravmaterialet som källa till kunskapen om den tidiga bebyggelseutvecklingen.
- Genomgång och kvalitativ analys av det medeltida diplommaterialet med avseende på jordägande (jordnaturer), bebyggelseenheternas sociala status (frälsets roll och ställning i landskapet), ägandekoncentrationer, presumtiva huvudgårdar / sätesgårdar mm.
- Rekonstruktion av den senmedeltida bebyggelsestrukturen med utgångspunkt i jordeboksmaterialet från 1500- 1600-talen.
- Retrogressiva analyser av det äldre kartmaterialet (från de geometriska jordeböckerna till häradskartan) kommer att utgöra huvudmaterial i en diskussion om bl.a. äldre bebyggelsegränser.
- Slutligen kommer också en belysning av den kyrkliga organisationen (ex sockenbildning) i landskapet bli nödvändig. Kyrkan som källa i sammanhanget både i egenskap av byggnad och institution är central eftersom världslig makt och kyrklig utveckling på många sätt är intimt sammanlänkade.
Något om teoretiska utgångspunkter
Några av mina teoretiska ansatser lutar delvis mot ett antal norska forskningsinsatser under 1990-talet. Historikern Tore Iversen (1994) skisserar i sin forskning kring träldomen i Norge, en på många sätt annorlunda bild av ett starkt stratifierat järnålderssamhälle där ofria och trälar haft en framträdande roll i en hierarkisk bebyggelsestruktur med underlydande brukningsenheter inordnande under större gårdar (huvudgårdar). Arkeologen Dagfinn Skre ansluter till detta synsätt i sin undersökning kring bosättning och bebyggelse på det norska Romerrike 200-1350 ekr, där han bl.a. kritiserar den traditionella, germanistiskt influerade föreställningen om ett fritt och egalitärt nordiskt samhälle under järnålder (för svenskt vidkommande se även Stefan Brink 1994). Skre diskuterar vidare vad han betraktar som en i allmänhet allt för rigid tillämpning av feodalism-begreppet inom nordisk medeltidsforskning (Skre 1996:8f).
Varken Iversens eller Skres undersökningar är specifikt riktad mot frågeställningar kring makt och maktmiljöer, men en huvudtes i Skres arbete är tanken om huvudgården med trälar och underbruk som en grundläggande bosättningsstruktur under nordisk järnålder (Skre 1996:kap 2 och s347), därmed blir också makten främst i förhållandet mellan jordherre och landbo av central betydelse. Liknande tankar om hierarkiskt skiktad bebyggelse förs fram från svenskt håll av kulturgeografen Mats Widgren när det gäller tolkningarna av den östgötska stensträngsbygdens sociala sammanhang (Widgren 1998).
Föresatsen är inte att pragmatiskt tillämpa ansatserna i ovanstående forskning på min egen, avsikten är snarare att mot bakgrund av mitt eget material problematisera den gängse teoribildningen och begreppsapparaten kring makt och maktstrukturer i det vikingatida och medeltida samhället. Som en ofrånkomlig del av detta blir att föra feodalismbegreppet och frågan om maktens territorialisering under kritisk diskussion.
Övergripande målsättningar
Att undersöka maktens miljöer och hur dessa utvecklats och interagerat med det omgivande landskapet är av vitalt intresse, därför att detta kan vara en nyckel till förståelsen av hur bygder eller andra övergripande samhälleliga, lokala eller regionala rumsliga enheter växt fram. Är det fråga om självvuxna geografiska enheter dvs. konglomerationer av bebyggelse eller bosättningar som formerats på en egalitär eller horisontell basis (bygder), eller är det fråga om en kontrollerad/styrd kolonisation där en mer stratifierad samhällsstruktur med tidiga storgårdar gjort sig gällande och styrt utbredningen av bebyggelsen samt skapat de rumsliga ramarna för bygden eller territoriet? I det senare alternativet blir begreppen makt och landskap centrala redskap, och vikten av att studera presumtiva maktstrukturer i ett förhistoriskt och medeltida samhälle blir ett självklart motiv. Min förhoppning är också att finna former för att diskutera makt i områden som påtar en mer perifer karaktär något jag hittills anser har överskuggats av fokuseringen på Sydskandinavien samt de gamla och förhållandevis rika centralbygderna.
Det är vidare angeläget att undersöka hur det medeltida samhället påverkats under den förändring av maktstrukturerna som sker under loppet av medeltiden, med en minskande andel jordägande frälse på den lokal arenan. Den lokala maktpotential som de eventuellt föremedeltida och tidigmedeltida jordherrarna utgjort med sin personliga närvaro i godskomplexen försvinner i takt med att det utomregionala jordägandet ökar. Vilka nya maktstrukturer ersätter då detta äldre system?
Studien är tänkt att äga rum inom ramen för det kulturgeografiska forskningsfältet, närmare bestämt inom forskarutbildningen vid kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet.
Referenser
Brink, S. 1994. En vikingatida storbonde i södra Norrland. TOR vol 26/1994.
Brink, S. 1996. Political and Social Structures in Early Scandinavia A Settlement-historical Pre-study of the Central Place. TOR nr 28. Uppsala.
Fabech, C. 1997. Slöinge i perspektiv. ...gick Grendel att söka det höga huset.... (red) Callmer, J. E, Rosengren. Halmstad.
Iversen, T. 1994. Trelldomen. Norsk slaveri i middelalderen. Diss. Bergen.
Skre, D. 1996. Herredømmet bosetning och besittelse på Romerike 200-1350 e.Kr. Diss. Oslo
Widgren, M. 1998. Kulturgeografernas bönder och arkeologernas guld finns det någon väg till en syntes. Centrala platser, centrala frågor. (red) Larsson, L., B, Hårdh. Stockholm.
|