Jag har alltid varit intresserad av det småskaliga, av att försöka se det lilla i det stora för att på så vis se det stora i det lilla. Hm, låter lite knäppt, men jag menar bland annat att det finns ett slags storhet i det småskaliga, i det lokala, i det (sär-)egna som väldigt ofta försvinner i större skalor.
Jag talar nu egentligen både om tillvaron i allmänhet och om tågmodellbyggandet. Som tonåring ville man efterlikna SJ (eller nåt), med långa tåg, ellok och luftledning (gissa märke?), städer. Allt på en spånskiva som aldrig fylldes med mer landskapsdetaljer än på sin höjd en villa med trädgård.
Att avbilda "SJ" kräver för mycket, i tid och resurser, plats och engagemang. Jag har heller ingen större vurm för SJ på så vis, förutom att jag tycker att tåg är ett oslagbart alternativ för transport av människor och gods. Dessutom är det kul att se ut över en bangård från köksfönstret (har ju bott i en Jvstn...), och se tåg passera, då och då växlas fem-sex vagnar till Rayonfabrikens industribana, banan underhålls, bommarna fälls, ett och annat udda fordon passerar.
Ju smalare desto mer tilltalande. Smalspår är inget krav för intresse eller modellbyggande, det är det småskaliga som räknas. Här kommer en för mig viktig aspekt in: även smalspår kan vara storskaligt!
Flertalet 1067-, 891- och 802-banor i Sverige hade en storskalig karaktär: tät trafik, många vagnar, komplexa system. Mitt intresse för dem försvinner definitivt inte för den sakens skull, men det minskar. Möjligen kan 802-banorna vara intressanta att någon gång avbilda i modell, eftersom de var såpass få: BDJ, SVJ/HFJ, VLJ – varav VLJ dessutom i princip var det begagnade BDJ.
Boktips!
Om SVJ/HFJ:- "Strömsdal. En hyttbygd i Säfsen" Strömsdals Hembygdsvänner 1991, s. 42-58 om järnvägarna. ISBN 91-630-0497-6
- "Säfsen. Järnvägsbilder" Utgiven av Säfsen Fotodokumentation. Skrift i A4-format på 50 sidor med järnvägsbilder från början till slutet med kort inledande historik.
Om VLJ:- "Voxna – Lobonäs Järnväg 1908-1932" Göran Engström 1996, 144 sidor. ISBN 91-630-4608-3
|
Glava Glasbruksbanan, Bosjöbanan, Brattforsbanan, Stora Bör-Östra Silenbanan, Persbergets rallbanor, bruksbanan i Liljendal – exempel på små smalspår. Dessa banor har något som gör dem mer spännande (för mig, alltså) än NKLJ, Västgötabanan, Västerviksbanan etc. De har en karaktär och en atmosfär som också gör dem intressanta att modellera partier av, utifrån mina resurser och kunskaper.
Vänder man på det finns det också smala småspår. Många är de banor som aldrig blev något stort, trots 1435 millimeter mellan rälerna. Flera av dem hade säkert gjort sig bättre, lönat sig mer, om man valt en smalare spårvidd. Några borde kanske inte byggts alls och andra byggdes heller inte.
Några exempel:
- Svartälvsbanan, Kortfors-Grythyttan 1887-1936, sönderbombad som övningsmål av flygvapnet, knagglig trafik, kort historia.
(Ref: Stig Arvefjord 1974: "Sagan om en järnväg" Karlskoga Bergslags och Grythyttan hembygdsföreningar.)
- Laxå-Röfors, "förvuxet", industrispår med olika anhalter, mängder av godshantering samt viss persontrafik etc., samband med tvåfots smalspår i bl.a. Laxå, utbyggnads- och förbindelseplaner med Karlsborg, Norrköping m.m.
(Ref: T. Ljungqvist 1968: "Laxå-Röfors järnväg" SJK skriftserie nr 4.)
- Beted-Skillingsfors, sidobanan till De Vackra Vyernas Järnväg i Västvärmland, "Skillingmarksbussen han slänger och går, som texten lyder på ett vykort av en HC-buss, semaforen i Skillingsfors som aldrig visade stopp, grusvägen man idag kan färdas med bil "på egen risk" – ypperlig bana att avbilda i modell, men då som övergångsstation mellan normalspår och trefots smalspår, svenskt 50-tal, HC-bussar med släp, ...
(Ref: Svante Forsaeus & Gösta Johannesson 1990: "Dal-Västra Värmlands Järnväg" Stenvalls förlag. ISBN 91-7266-118-6)
(Pst: Jag har ett H0-projekt på gång av denna bana men helt normalspårig; se här >>)
- Göringen-Dalfors, ett sidospår från järnvägen mellan Hälsingland och Dalarna, ca 5 km långt, glest trafikerat i bakvattnet av förändringarna i samhället, förskjutningen mot nya, större centra, hade ändå inverkan på orten och dess människor, idag en vacker glänta i skogen. Samma 50-tal som ovan...
(Ref: Axlan & Hansson 2001: "Göringen – Dalfors. 1 569 meter järnvägshistoria" Dalfors Hembygdsgille. Se även Bengtssons & Willis bok "Med K-märkt genom Sverige", sidan 24, om stationshuset i Göringen.)
To be continued... |