Delprojekt 3

   Eva Svensson

   Bakgrund
   Mänsklig praktik
   Det sociala rummet
   Hushållet
   Undersökningsobjekt
        Skramle
        Skinnerud
        Saxholmen
        Edsholm
        Karta
   Syfte
   Det europeiska perspektivet
   Genomförande
   Tidsplan
   Projektets relation
   till tidigare forskning
   Referenser

Eva Svensson, FD
Avdelningen för medeltidsarkeologi, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet

Bakgrund
Ett arkeologiskt material har en gång skapats av människor, men trots detta är beskrivningar av det förflutna ofta ”obefolkade”. Till skillnad från discipliner som sysslar med perioder med rik tillgång på skriftliga källor föreligger inom arkeologin svårigheter att möta människor och deras dagliga gärningar, eller rättare sagt det är problematiskt att upprätta biografier över enskilda individers livsbanor (jfr t ex Bladh 1995). Det arkeologiska studiet av människors dagliga liv måste därför inriktas mot andra studieområden. I min avhandling Människor i utmark (Svensson 1998, Abstract) försökte jag därför lyfta fram två arenor för vardaglig mänsklig praktik; lokalsamhället och hushållet. Av praktiska skäl kom fokus att ligga på lokalsamhället, medan hushållet främst berördes som koncept.

Arkeologiska studier av hushåll som sociala enheter är även förknippade med metodiska problem, eftersom arkeologiska undersökningar sällan har genomförts och dokumenterats på ett sätt som möjliggör detaljerade studier av hushållens inre vardagsliv. Nedan kommer fyra arkeologiska undersökningar av bebyggelselämningar från olika sociala miljöer under medeltiden att presenteras (se Undersökningsobjekt). Tre av dessa undersökningar har genomförts som forskningsprojekt med den uttalade målsättningen att dokumentationen skulle vara av sådan karaktär att studier av vardaglig mänsklig praktik skulle möjliggöras. Bearbetningen av denna information utifrån frågeställningar rörande hushållen som sociala enheter och arenor för vardaglig mänsklig praktik har dock hittills inte rymts inom ramen för dessa projekt.

Mänsklig praktik
Ett centralt problemområde för denna studie är betydelsen av den vardagliga mänskliga praktiken, och därmed det omdiskuterade förhållandet mellan individ och struktur. Den teoretiska inspirationen har hämtats från Anthony Giddens (främst Giddens 1984, se även Johansson 1995) och Pierre Bourdieu (t ex Bourdieu 1977 och Bourdieu 1997), och deras resonemang om relationen mellan individ och struktur. Enligt Giddens och Bourdieu föreligger ett ömsesidigt förhållande mellan individer och sociala strukturer, där strukturerna är inbegripna i människors handlingar samtidigt som de mänskliga handlingarna medverkar till formandet av strukturerna. Av väsentlig betydelse, för den teoretiska inriktningen av detta projekt, är att människor skall tillerkännas en reflexiv förmåga och möjligheten att lägga upp strategier och motstratgier, samtidigt som de tillhör och reproducerar en social ordning (jfr Brumfiel 1992, särskilt s. 559).

En teoretisk inriktning som betonar individers handlingar är av naturliga skäl problematisk att förena med det arkeologiska källmaterialets karaktär, vilket främst vittnar om anonym mänsklig praktik. Arkeologiska studier med denna inriktning är också ovanliga, vilket både beror på de metodiska problemen och den inomvetenskapliga forskningstraditionen. Inom arkeologi-ämnet har det varit betydligt vanligare att fokusera på strukturer bakom olika samhälleliga uttryck än på människor. Det bör dock betonas att det arkeologiska materialet som sådant är lämpat för studier av social, mänsklig praktik och handling (jfr Shennan 1993, s. 56), men inte på ett omedelbart identifierbart sätt.

Inom ramen för detta projekt har fem förutsättningar preciserats.

1. Det arkeologiska källmaterialet eller den materiella kulturen, dvs. här främst artefakter och kulturlämningar, betraktas som spår efter mänsklig praktik. Det bör dock betonas att relationen mellan den materiella kulturen och den mänskliga praktiken är både komplicerad och interaktiv, och det går därför inte att direkt ”avläsa” mänsklig praktik utifrån den materiella kulturen.
2. Människors fysiska rörelser bör betraktas som ett uttryck för både social ordning och individuell handling. En av arkeologins främsta möjligheter att ”fånga” den mänskliga praktiken bör därför vara att studera artefakters spridning i ett rum.
3. Mänsklig praktik är såväl intentionell som rutiniserad. Båda producerar och reproducerar social ordning, men särskilt den rutiniserade praktiken vittnar om sociala traditioner, mentaliteter och kulturella mönster.
4. Fokus flyttas från individerna till de arenor på vilka individerna agerade. Den här utvalda arenan är hushållet, vilket kan betraktas som den kanske viktigaste arenan för vardaglig praktik.
5. För att göra det arkeologiska källmaterialet begripligt i detta sammanhang krävs en förförståelse för hushållen som sociala enheter. Därför kommer samtida och yngre skriftligt källmaterial att användas som ett jämförande material.

Det sociala rummet
Rummet, i vid bemärkelse, har under senare år lyfts fram som ett av de mest centrala koncepten inom arkeologi och andra discipliner. Det förtjänar att påpekas att rummet, eller rumslig struktur, inte endast skall betraktas som en reflektor av det sociala livet, utan som ett aktivt medium genom vilket sociala relationer produceras och reproduceras (Gregory & Urry 1985). Här skall två rumsliga nivåer beröras; bebyggelseenheter och landskapet i vilka bebyggelseenheterna låg. Tyngdpunkten kommer dock att ligga på bebyggelseenheterna.

Begreppet bebyggelseenheter används här för att beteckna de platser människor bebodde och uppfattade som sina hem. I denna studie kommer det röra sig om medeltida landsbygdsgårdar och borgar. De mest tydliga uttrycken för en bebyggelseenhet är byggnaderna, vilka också utgör rum. Det föreligger idag ett flertal arkeologiska studier som betonar byggnaderna som medium för social (menings-)produktion och reproduktion (t ex Andersson 1997, Grenville 1997, Johnson 1993). Dessa studier har främst berört stående byggnader, och inte inkluderat artefakter och deras spridningsmönster. Genom att kombinera lämningar efter byggnader med artefakternas spridning i rummet har man kunnat studera vardagslivet och den mänskliga praktiken på ett både mer mångfacetterat och mer konkret sätt (Benz 1999 och Welinder 1992).

Landskapet kan sägas vara det sammanhållande rummet. Människor bebodde ett landskap, och såväl hushåll som bebyggelseenheter dvaldes i landskap. Relationen mellan människor och landskap var interaktiv. Mänskliga handlingar bidrog till formandet av landskapet, men landskapet påverkade också de mänskliga handlingarna (se t ex Tilley 1994 och Thomas 1993). Många av spåren efter mänskliga handlingar i landskapet härrör från produktion och resursutnyttjande. Produktion och resursutnyttjande skall här inte förstås endast i ekonomisk och funktionell mening, utan även som viktiga delar i den vardagliga sociala produktionen och reproduktionen inom och mellan hushåll. I själva verket bör arbete och näringsfång både ha utgjort betydande delar av hushållets vardagliga, rutiniserade praktik, och varit vitala delar av hushållens olika strategier.

Hushållet
Hushållet är, och har alltid varit, en av de viktigaste sociala arenorna för vardaglig mänsklig praktik. Det dagliga livet, konsumtionen och merparten av produktionen organiserades i allmänhet inom hushållets ram. De mänskliga beslutsprocesserna utspelades oftast inom hushållet, mellan olika hushåll eller mellan hushåll och yttre aktörer. M.a.o. hushållen är väsentliga studieobjekt för förståelsen av det mänskliga livets olika aspekter.

Hushållens struktur, storlek, sammansättning, funktion och aktivitet kunde dock variera i olika sociala miljöer. I de skandinaviska ländernas rurala miljöer framstår stamfamiljen, dvs. där ett barn tog över gården, som idealet. I realiteten förefaller kärnfamiljen ha varit den dominerande hushållsformen i agrara produktionsmiljöer (se t ex Andersson Palm 1993, särskilt appendix B, Gaunt 1996, s. 85-116, Sawyer 1992, s. 37-39). I de fall man haft behov/önskemål om större organisationer har detta ofta lösts genom samarbete mellan två eller flera hushåll (se t ex Granlund 1944, särskilt s. 61-62). I andra sociala miljöer, ex. hos stormännen, förefaller andra hushållsideal ha varit för handen. Här har människor, och deras familjer, med olika funktioner knutits till stormännens hushåll. Därigenom har hierarkiska storhushåll etablerats (jfr Duby 1981, s. 185-186).

Undersökningsobjekt
De utvalda undersökningsobjekten, två gårdar och två borgar, representerar hushåll med olikartade strukturer och funktioner situerade i skilda sociala miljöer under medeltiden. Samtliga är belägna i nuvarande Värmlands län, men i olikartade områden inom länet. Borgarna är belägna i s k centralområden med relativt goda agrara förhållanden, medan gårdarna är belägna i skogsområden med sämre förutsättningar för åkerbruk men med tydliga spår av utmarksbruk (Svensson 1998). Borgarna härrör från 1200-talets andra hälft respektive sent 1300-tal och tidigt 1400-tal. Gårdarna har daterats till övergången vikingatid - tidig medeltid (ca 900 – 1200) respektive 1200-talets andra hälft – tidigt 1300-tal och 1400-talets andra hälft. (Karta)

De arkeologiska materialen härrör från arkeologiska undersökningar utförda under 1990-talet där jag har medverkat i fält- och rapportansvarig position. Undersökningarna kan betecknas som relativt omfattande, och de har alla givit rikhaltiga material. För samtliga undersökningar, utom Skinnerud, föreligger färdiga tekniska rapporter. För Edsholms borg föreligger även en publicerad slutrapport (Pettersson & Svensson 1997). Samtliga objekt, utom Edsholms borg, har undersökts inom ramen för olika forskningsprojekt.

Såsom ovan har poängterats har dessa undersökningar utförts och dokumenterats på sätt som möjliggör studier av vardaglig mänsklig praktik. Detta innebär rent praktiskt att undersökningarna har inriktats på framtagandet av hela hus (där detta varit möjligt) och hus med olika funktioner. I fallen Edsholms borg och gården Skramle har även ytorna mellan husen undersökts konsekvent. De påträffade föremålen har i möjligaste mån dokumenterats med exakt fyndplats (utom på Edsholms borg), vilket ännu är ett ovanligt förfarande vid arkeologiska undersökningar. Tanken bakom denna dokumentation var att det skulle bli möjligt att genomföra studier kombinerande rummet (bebyggelsen och husen) och spåren av mänskliga handlingar och rörelsemönster (fynden).

De utvalda undersökningsobjekten representerar olika bebyggelseenheter, olika typer av hushåll och delvis olika perioder av medeltiden, men de är alla fyra belägna i Värmlands län. Det finns stora fördelar med undersökningar av olikartade objekt som är belägna inom ett begränsat geografiskt område, särskilt ur ett jämförelseperspektiv. Men såsom framgår av de kortfattade presentationerna av nedan är det tydligt att undersökningarna vinner på att kompletteras med internationella utblickar. Denna aspekt skall utvecklas vidare längre fram i projektbeskrivningen.

Skinnerud
Skinnerud, RAÄ 776, Dalby socken i norra Värmland, är en ödegård med lämningar från övergångsperioden vikingatid – tidig medeltid. Platsen är belägen i åkermark intill Klarälvens östra strand. Lokalen har undersökts arkeologiskt i två etapper. Sommaren 1996 utfördes en provundersökning (Johansson et al 1997, s. 18-23), och sommaren 1998 påbörjades mer omfattande undersökningar (vilka skall slutföras sommaren 1999).

Skinnerud är känt i skriftligt källmaterial från 1571, då gården var en sekundärenhet under det närliggande hemmanet Backa. Idag finns ingen bebyggelse på Skinneruds marker, och marken brukas – liksom under tidigare perioder av ödeläggelse – av bönder från Backa. Den täta relationen mellan ”moderhemmanet” Backa och sekundärenheten Skinnerud kommer också till uttryck i det faktum att Skinnerud hade del i Backas säter (fäbod) Backasätern.

Undersökningarna har främst omfattat ett nedbrunnet långhus från övergångsperioden vikingatid - tidig medeltid, men även ett fåtal andra anläggningar och äldre åkermark har berörts. Förmodligen har det varit ett enskilt hushåll som bebott Skinnerud under den aktuella perioden. På platsen finns välbevarade kulturlager, och ett relativt rikhaltigt fyndmaterial. Inga lämningar som kan kopplas till den från skriftligt källmaterial kända eftermedeltida bebyggelsen har påträffats.

I det omgivande landskapet har en rad lämningar påträffats som tyder på att bönderna på Backa och Skinnerud rörde sig över stora områden och nyttjade en mångfald olika resurser. Särskilt under perioden vikingatid – tidig medeltid, dvs. under den period som långhuset vid Skinnerud var i bruk, bedrevs ett omfattande utmarksbruk i norra Värmland. Delar av produktionen från detta utmarksbruk bör ha varit avsett för avsalu på externa marknader (Svensson 1998). Det förtjänar att poängteras att utmarksproduktion för avsalu på externa marknader förefaller ha varit relativt vanligt i s k marginalområden under perioden vikingatid – tidig medeltid i Europa (t ex Arneborg 1998, Makarov 1998, Martens 1992), och det förefaller finns många gemensamma beröringspunkter för dessa s k marginalområden. Skinnerud kan mot den bakgrunden betraktas som en del av en mer övergripande europeisk helhet. Produktion för avsalu på en extern marknad bör både ha genererat ett välstånd och ett rikt kontaktnät för producenterna. De arkeologiska undersökningarna indikerar att Skinnerud har varit en välmående gård, men materialet har ännu inte analyserats med avseende på kontakter med omvärlden.

De arkeologiska undersökningarna vid Skinnerud utförs inom ramen för projektet ”Bebyggelse, säterdrift och landskap”, och till detta projekt kopplade internationella samarbetsprojektet ”Medieval landscape on the marginal arena” och danska parallellprojektet ”Centrum og periferi – ikke kun et spørgsmål om marginal beliggenhed!”.

Skramle
Skramle, RAÄ 595, Gunnarskogs socken i nordvästra Värmland, är en ödegård med lämningar från mellersta järnålder (rester efter ett långhus), yngre järnålder (ett bostadshus) högmedeltid och senmedeltid – tidig modern tid. På platsen har även en runsten från ca 600-tal e Kr påträffats. Lokalen är belägen i skogsmark i närheten av insjön Gunnerns norra strand. Gården är okänd i skriftligt källmaterial, men har levt kvar i lokala traditioner. Lokalen har varit föremål för arkeologiska undersökningar under åren 1990 (provundersökning) och 1992-1998 (Andersson & Svensson 1995 och Andersson & Svensson 1997). En avslutande rapport är under utarbetande.

Vid de arkeologiska undersökningarna har två medeltida faser, varav en med två kronologiska horisonter, påträffats. Den första fasen omfattar perioden 1200-talets andra hälft och tidigt 1300-tal, och den andra 1400-talets senare hälft och tidigt 1500-tal. Under den mellanliggande perioden förefaller platsen ha varit öde.

Den äldsta medeltida fasen är den arkeologiskt mest intressanta, eftersom det föreligger välbevarade kulturlager och en rik mängd föremål från denna period. Från 1200-talets andra hälft härrör tre bostadshus. Av dessa var ett bostadshus sammanbyggt med en smedja, och ett annat med ett möjligt hantverkshus (mässingsgjutning och täljstenshantverk). Det tredje bostadshuset var något större än de båda andra, och i detta påträffades även föremål av mer ”lyxbetonad” karaktär. Förmodligen har det under det sena 1200-talet funnits tre hushåll på Skramle. Antalet hushåll förfaller minska till ett under det tidiga 1300-talet, eftersom det bara finns ett bostadshus från denna kronologiska horisont. De uthus, åkrar och hägnader som har lokaliserats förefaller ha fungerat under hela denna fas. Uthusen utgörs av, förutom smedjan och det möjliga hantverkshuset, en ladugård med tillhörande lada(?), ett mindre uthus med okänd funktion, och ett större mångunktionellt uthus. Detta uthus utgjorde den mest manifesta byggnaden på Skramle, vilket markerades bl a genom att en s.k. urnordisk runsten placerades i husgrunden.

Under den senmedeltida – tidigmoderna fasen etablerades två bebyggelselägen. Dels återbebyggdes den gamla tomten, dels bebyggdes en ny plats. Kulturlagren från denna period är tunna, särskilt på den nya tomten, och endast enstaka föremål har påträffats. Däremot föreligger lämningar efter bebyggelse i form av ett bostadshus, en ladugård och två mindre uthus på den nya tomten och ett bostadshus på den gamla tomten. Den högmedeltida ladugården förefaller ha varit i bruk även under denna period. Det förefaller alltså ha funnits två hushåll på Skramle vid denna tid.

Även Skramle-bönderna nyttjade landskapet utanför inägomarken, men inte på samma intensiva sätt som Skinneruds-bönderna. Man förefaller ha nyttjat utmarkens resurser för produktion för avsalu på två plan; inom det egna lokalsamhället och (i mindre skala) för en ”extern marknad” (Svensson 1998).

Saxholmen
Saxholmens borg, RAÄ 55, Ölme socken i sydöstra Värmland, förefaller ha varit i bruk under 1200-talets andra hälft. Borgen är okänd i skriftligt källmaterial, men den uppträder i många lokala sägner. Förmodligen har borgen anlagts direkt av, eller på uppdrag av, kungamakten. Lokalen har varit föremål för arkeologiska undersökningar och karteringar under åren 1992-1996 (Lind et al 1997 och Svensson 1996). En uppsummerande publikation är under bearbetning. Ett flertal mer probleminriktade studier är planerade av projektets olika medlemmar.

Borgen är belägen på en bergsplatå på en liten klippö i Vänern. Den avgränsas av låga stenfundament till trämurar och naturliga branter. Inom det avgränsade huvudborgområdet finns ett murat stentorn, ett magasin/källare, rester efter ett trätorn (ingående i den omgärdande muren), en trolig kombinerad salsbyggnad och borgstuga, en förmodad frustuga, en värmestuga eller vinterbostad och ett hantverkshus (för slidhornshantverk och bronsgjutning). Utanför borgmurarna har en kalkmila, en smedja, några uthus och två hamnanläggningar påträffats.

De arkeologiska undersökningarna har främst koncentrerats till de olika bebyggelselämningarna, i anslutning till vilka välbevarade kulturlager och ett rikhaltigt föremålsmaterial har påträffats. Föremålen och anläggningarna vittnar om att borgen bebotts av män och kvinnor tillhörande samhällets övre skikt, men även av hantverkare och andra personer vilka kan antas ha hört till borgherrens utvidgade hushåll. Borgbesättningen har m a o varit självförsörjande i flera avseenden vad gäller hantverksprodukter.

Något oväntat förefaller borgsättningen även ha varit självförsörjande vad gäller animalie-produkter, eftersom det osteologiska materialet indikerar att man har hållit kreatur på ön (Sigvallius 1995). Detta förhållande är anmärkningsvärt därför att mark för bete och (vinter)foderproduktion har varit mycket begränsad på borgön. Det kan tilläggas att animalie-produkter ofta fördes till en borg från ett omland, men att det även förekom att man höll djur på borgar (se t ex Hårding 1997 och Sten 1993). Förmodligen har borgen främst nyttjats sommartid av borgherren och hans hushåll, ett antagande som även vinner stöd i det faktum att föremål kopplade till vinteraktiviteter är mycket få.

Borgens relation till omvärlden, såväl i avseende det närliggande omlandet som den nationella och internationella scenen, har ännu inte studerats i någon större omfattning.

Edsholm
Edsholms borg, RAÄ 41, Grums socken i sydvästra Värmland var centrum i det värmländska fögderiet under sin korta livstid. Borgen uppfördes förmodligen på 1370-talet av marsken Erik Kettilsson Puke, och den brändes ned 1434 i samband med Engelbrekts-upproret. Den återuppbyggdes aldrig, men platsen har i senare tid brukats för annan bebyggelse. Redan i mitten av 1900-talet utfördes mindre arkeologiska undersökningar av huvudborgen, vilka aldrig publicerades. Under vintern 1991-1992 genomfördes arkeologiska slutundersökningar av förborgen med anledning av anläggandet av en ny järnvägsbro. Då borgen förstörts genom brand förelåg tjocka kulturlager och ett rikhaltigt fyndmaterial (Pettersson & Svensson 1997 och däri anförda uppgifter, Svensson 1995).

Borgen var belägen på en liten ö i Slottbrosundets utlopp i Vänern. Sundet har i senare tid delvis fyllts ut, så borgön är idag förbunden med fastlandet. Borgen var tydligt uppdelad i en huvudborg av sten och en förborg med byggnader i mer förgängliga material. Huvudborgen har förmodligen rymt ett magasin och bostadsutrymmen för borgherrens familj, men p g a den översiktliga dokumentationen av undersökningarna från 1900-talets mitt är det svårt att faställa om ytterligare funktioner rymts i huvudborgen. På förborgen, vilken var svårt skadad av senare tiders ingrepp, påträffades lämningar efter fem hus. Ett av dessa hus bestod av ett knuttimrat stall (för borgherrens stridshäst) sammanbyggt med en skrivarstuga uppförd i korsvirke. Övriga hus, uppförda i korsvirke, utgjordes av en manskapsbarack, en sovstuga för borgbesättningen, ett hantverkshus (finsmide och hornhantverk) och ett förmodat bostadshus. Valet av korsvirke som byggnadsteknik är anmärkningsvärd eftersom denna teknik inte hör till de lokala byggnadstraditionerna.

Det finns flera indikationer på att borgbesättningen på förborgen har bestått av utländska knektar, bl a valet att uppföra husen i korsvirke. Däremot har de från skriftligt källmaterial kända borgherrarna oftast varit svenskar. Till skillnad från Saxholmen, där borgbesättningen förefaller ha bestått av borgherrens utvidgade hushåll, förefaller besättningen på Edsholm ha varit tydligt uppdelad mellan borgherrens hushåll i huvudborgen och knektar samt övrig underhållspersonal på förborgen (jfr Svensson 1996). Det är därför tveksamt om borgbesättningen på Edsholm skall betecknas som ett hushåll i egentlig mening.

Edsholm var en fogdeborg, och borgbesättningen hade bl a ansvar för skatteuppbörden. Utifrån resultaten från de arkeologiska undersökningarna förefaller borgbesättningen ha fullgjort denna uppgift på ett framgångsrikt sätt. Bl a pekar makrofossilt och osteologiskt material på att borgen försörjdes med säd och animalie-produkter av ett omland (Engelmark 1997 och Hårding 1997).

Syfte
Föreliggande projekt avser att studera hushåll såsom arenor för vardaglig, mänsklig praktik. Fokus kommer att ligga på tre aspekter:

1. Hushållens vardagliga, såväl rutiniserade som intentionella (inkluderande strategier), praktik. Denna aspekt berör frågor rörande produktion, konsumtion, mentalitet, social organisation och social reproduktion.
2. Hushållens inre liv. Hushållen var inte homogena entiteter, utan bestod av män, kvinnor och barn, vilka kunde ha skilda önskemål och bedriva olika aktiviteter. I vissa fall förefaller de aktuella hushållen ha bestått av fler medlemmar än den egna familjen, med sociala skiktningar inom hushållet. Det är därför viktigt att poängtera att ett hushålls inre liv kunde uppfattas på skilda sätt av hushållets olika medlemmar (jfr Austin & Thomas 1990, s. 51).
3. Hushållen som delar av en europeisk kontext (se nedan). I de översiktliga presentationerna av Skinnerud och Skramle framhölls att hushållen på dessa gårdar varit involverade i produktion för avsalu på externa marknader. Bönderna från dessa gårdar bör alltså ha rört sig i flera olika rumsliga kontexter; gården och inägorna, utmarken samt marknadsplatserna. Detta bör implicera möten med olika grupper av människor, vilket i sin tur bör ha påverkat det dagliga livet på gården. Uppförandet av borgarna Saxholmen och Edsholm var per definition en del av ett större europeiskt skeende, och Edsholm var med största sannolikhet t o m bebott av knektar av utländsk härkomst. Den vardagliga praktiken på de båda borgarna skall antagligen bäst förstås i termer av en blandning av ”importerade” och inhemska traditioner.

Det europeiska perspektivet
Här har jag valt att arbeta med ett jämförande europeiskt, främst nordeuropeiskt, perspektiv. Detta främst av två skäl: För det första har mötet med forskare från andra europeiska länder med likartade forskningsinriktningar och -material genererat både intressanta diskussioner och identifieringar av gemensamma problemområden. Redan i samband med uppstartandet av projektet ”Bebyggelse, säterdrift och landskap” 1997 och undersökningarna av Skinnerud, sjösattes ett internationellt samarbetsprojekt involverande ryska och schweiziska forskare, projektet ”Medieval landscape on the marginal arena”. Under 1998 har kontakt etablerats med nystartat danskt projekt ”Centrum og periferi – ikke kun et spørgsmål om marginal beliggenhed!”, vilket är tänkt att fungera som ett parallellprojekt till ”Medieval landscape on the marginal arena”. För det andra var det historiska skeendet och det dagliga livet på Skinnerud, Skramle, Saxholmen och Edsholm beroende av vad som hände på den europeiska scenen. Utmarksbruket i landskapen kring Skramle och Skinnerud har tydliga paralleller i andra (nord)europeiska s.k. marginalområden. Särskilt den kronologiska samstämmigheten, både i uppgången och nedången i det intensiva utmarksnyttjandet, för många områden tyder på att det förelåg krafter som var större än de enskilda lokalsamhällenas strategier. Det förtjänar att påpekas att det genom samarbetet med ryska arkeologer föreligger möjligheter att jämföra de värmländska gårdarna med en nordvästrysk gård, Minino, med spår av utmarksbruk och produktion för avsalu på externa marknader. De arkeologiska undersökningarna av Minino har också dokumenterats på ett sätt som möjliggör kombinerade studier av byggnader och artefaktspridning. Saxholmen var med största sannolikhet en del av kungamaktens expansiva strategi under 1200-talet. Men i själva uppförandet av borgar under 1200-talet låg också en tydlig ”europisering” av maktutövningen, och det är tydligt att den svenska adeln tog intryck av sina europeiska ståndsbröders situation. Intrycket, utifrån föreliggande resultat, är dock att den materiella kulturen på Saxholmen bäst skall förstås i termer av mötet mellan inhemska och europeiska traditioner och värderingar. Även Edsholm bör rymma en blandning av inhemska och europeiska värderingar, men här är det europeiska perspektivet av intresse också med tanke på borgbesättningens ursprung. Avsikten är att finna lämpliga, europeiska jämförelseobjekt till Saxholmen och Edsholm.

Genomförande
Den metodiska grundtanken i detta projekt är kombinationen av rummet, här främst byggnaderna, och människornas fysiska rörelser, här främst identifierat genom artefaktmaterialets spridningsmönster (jfr Benz 1999). Genom denna metod bör människors vardagliga praktik och hushållens inre liv kunna studeras. Som ett stöd vid tolkningen av det arkeologiska materialets vittnesbörd skall samtida och yngre skriftliga källor behandlande vardagliv användas. För att bedöma graden av ”europisering” planeras likartade studier utföras på lämpliga jämförelseobjekt. Det bör betonas att det inte är förekomst av föremål av utländsk härkomst som är av intresse, utan den vardagliga rutiniserade praktikens karaktär eftersom denna bedöms vittna om mentalitet, sociala traditioner och kulturella mönster.

Såsom tidigare påpekats uppfyller de utvalda undersökningsobjekten till stora delar de undersöknings- och dokumentationskriterier som är nödvändiga för att den metodiska grundtanken i detta projekt skall kunna genomföras. Avsikten är att dessa bebyggelselämningar skall studeras separat, jämföras med varandra och med lämpliga, ”europeiska” jämförelseobjekt. Som exempel på lämpliga jämförelseområden, utifrån de fyra undersökningsobjektens karaktärer, kan nämnas:

• en gård bestående främst av ett flerfunktionellt(?) långhus (Skinnerud), respektive en gård bestående av flera mindre hus med skilda funktioner (Skramle).
• en borg sannolikt bestående av ett utvidgat hierarkiskt hushåll där samtliga hushållsmedlemmar förefaller ha bott på huvudborgen (Saxholmen), respektive en borg med en tydlig uppdelning mellan huvudborg, dvs. borgherren med familj, och förborg, dvs. övrig borgbesättning (Edsholm).
• en gård (Skramles 1200-tals horisont) och en samtida borg (Saxholmen). En pilostudie avseende föremålsbeståndet (inte föremålens spridning i rummet) på Skramle och Saxholmen indikerar att skillnaderna låg i den utåtriktade kommunikationen, främst genom dräkten, där borgbesättningen förefaller ha vinnlagt sig om att markera ”lyx” (Pettersson & Svensson 1996).

Även det omgivande landskapet kring de utvalda undersökningsobjekten skall beröras av studien, främst i avseende människornas aktiviteter i landskapet. Denna aspekt är dock underordnad studierna av den mänskliga praktiken på bebyggelseenheterna. För Skramles och Skinneruds räkning är det främst fråga om näringsfång och resursutnyttjande i utmarken, vilket berördes i min avhandling. Avsikten är inte att genomföra nya fältstudier, utom kompletterande pollenanlyser och karteringar inom ramen för projektet ”Bebyggelse, säterdrift och landskap”, utan att koppla samman föreliggande material med analysen av bebyggelselämningarna.

Det hade också varit önskvärt att studera vilka marknadsplatser som besöktes för avyttring av utmarksprodukterna, men en dylik studie bedöms inte vara möjlig att genomföra utifrån föreliggande material.

För Saxholmens och Edsholms räkning planeras mindre inventeringar och genomgång av skriftligt källmaterial och äldre kartmaterial rörande borgarnas omland. Avsikten är att studera borgarnas relationer till sina omgivande närområden, särskilt med avseende interaktionen mellan borgbesättningar och lokalbefolkning i landskapet.

Tidsplan
Projektet beräknas pågå under perioden 1/7 1999 – 30/6 2005.

År 1 (1999-2000)

• Avslutande undersökningar av Skinnerud och övriga fältuppgifter inom projektet ”Bebyggelse, säterdrift och landskap” samt därtill hörande teknisk rapportskrivning.
• Bearbetning av rådata-materialet rörande fyndens spridning i rummet, Skinnerud.
• Bearbetning av rådata-materialet rörande fyndens spridning i rummet, Skramle.
• Uppsökande av lämpliga ”europeiska” jämförelseobjekt, främst borgar (kommer att fortgå över flera år).

År 2 (2000-2001)

• Kombinationsanalyser av bebyggelselämningar och fyndspridning, Skinnerud.
• Publicering av dessa analyser inom ramen för ”Bebyggelse, säterdrift och landskap”.
• Kombinationsanalyser av bebyggelselämningar och fyndspridning, Skramle.
• Publicering av dessa analyser inom ramen för planerad publikation för Skramle-projektet.
• Jämförande kombinationsanalyser av bebyggelselämningar och fyndspridning, Skinnerud, Skramle och Minino (den ryska undersökningen).
• Publicering av analyser inom ramen för planerad publikation för ”Medieval landscape on the marginal arena”, påbörjas (avslutas under år 3).
• Inventeringar och arkivstudier rörande Saxholmens och Edsholms respektive omland.

År 3 (2001-2002)

• Bearbetning av rådata-materialet rörande fyndens spridning i rummet, Saxholmen.
• Bearbetning av rådata-materialet rörande fyndens spridning i rummet, Edsholm.
• Kombinationsanalyser av bebyggelselämningar och fyndspridning, Saxholmen.
• Kombinationsanalyser av bebyggelselämningar och fyndspridning, Edsholm.
• Sammanställning av relevant material för landskapsanalys.

År 4 (2002-2003)

• Jämförelse av ovanstående kombinationsanalyser och relevant skriftligt källmaterial.
• Integrerad analys av landskapet och bebyggelselämningarna.
• Jämförande analyser, de fyra utvalda undersökningsobjekten sinsemellan.

År 5 (2003-2004)

• Kombinationsanalyser av bebyggelselämningar och fyndspridning, ”europeiska” jämförelseobjekt.
• Jämförande analyser, de fyra utvalda undersökningsobjekten och utvalda ”europeiska” jämförelseobjekt.

År 6 (2004-2005)

• Projektets resultat sammanställs och publiceras.

Projektets relation till tidigare forskning
Här skall kortfattat redogöras för projektets relevans både i relation till min egen tidigare forskning och i relation till forskningssituationen i allmänhet.

Projektets relation till sökandens tidigare forskning
Min doktorsavhandling Människor i utmark (Svensson 1998) behandlade människors nyttjande av skogens resurser, s.k. utmarksbruk, i de båda lokalsamhällena Gunnarskog och Dalby i norra Värmland under främst vikingatid och medeltid. Tyngdpunkten i avhandlingsarbetet låg på landskapet som analysobjekt, och på lokalsamhället som arena för mänsklig praktik. Hushållet berördes främst som teoretiskt koncept.

Detta projekt kan betraktas både som en fördjupning av det tidigare genomförda avhandlingsarbetet, och som en nyorientering.

Fördjupningen i förhållande till avhandlingsarbetet kan summeras på följande sätt:

• Detaljerade studier av hushållet, vilket i avhandlingen främst utgjorde ett teoretiskt koncept.
• Landskapsanalyser kopplade till enskilda bebyggelseenheter, istället för lokalsamhällen, för en större detaljrikedom.
• Undersökningsobjekten Skinnerud (endast förundersökt) och Skramle (ej färdigundersökt) presenterades i avhandlingen. Efter avhandlingens sammanställande har de arkeologiska undersökningarna avslutats på Skramle och utvidgats på Skinnerud.

Nyorienteringen i förhållande till avhandlingsarbetet kan summeras på följande sätt:

• Kombinationsanalyser av byggnader och fyndspridning. Det bör dock tilläggas att jag burit på tankar att utföra studier av denna karaktär sedan 1992 i samband med uppläggningen av projekten kring Skramle och Saxholmen.
• Tillförandet av borgar som studieobjekt. Dessa borgar har dock studerats av mig tidigare i andra sammanhang.
Placeringen av undersökningsobjekten i ett jämförande ”europeiskt” perspektiv.

Projektets relation till tidigare forskning (allmänt)
Idag föreligger en rad studier av medeltida byggnader och bebyggelseenheter såsom sociala rum (t ex Andersson 1997, Andersson & Hållans 1997, Austin & Thomas 1990, Grenville 1997, Johnson 1993). Det sociala rummets betydelse kan t o m sägas vara en mycket vanlig forskningsagenda inom landsbygdsforskningen. Däremot är studier av det sociala rummets betydelse inte lika påtaglig inom dagens svenska borgforskning, vilken främst är inriktad på frågor av ekonomisk och funktionell karaktär (jfr Mogren 1996).

Utmärkande för studier av det sociala rummet generellt sätt är att de fokuserar på rummets aktiva och kommunikativa karaktär, och inte på kombinationen rum och mänsklig praktik. Det kan också konstateras att studier kombinerande byggnader och artefakternas spridning i rummet är sällsynta (se dock Benz 1999 och Welinder 1992).

Referenser
Andersson, A. 1997. Spatial analysis in time. Hammershus castle. I: Andersson, H. Carelli, P. & Ersgård, L. (red). Visions of the past. Trends and traditions in Swedish medieval archaeology. Lund & Stockholm 1997, s. 645-670.

Andersson, C. & Hållans, A-M. 1997. No trespassing. Physical and mental boundaries in agrarian settlements. I: Andersson, H. Carelli, P. & Ersgård, L. (red). Visions of the past. Trends and traditions in Swedish medieval archaeology. Lund & Stockholm 1997, s. 583-602.

Andersson, S. & Svensson, E. 1995. Skramle. Historien om en gård och en arkeologisk undersökning. Projekt Skramle 1990-94. Arbetsrapport 95:10, Samhällsvetenskap, Högskolan i Karlstad.

Andersson, S. & Svensson, E. 1997. The local and regional arena of a middle age Swedish farm. I: De Boe, G. & Verhaeghe, F. (red). Papers of the ”Medieval Europe Brügge 1997” conference. Zellik.

Andersson Palm, L. 1993. Människor och skördar. Studier kring agrarhistoriska metodproblem 1540-1770. Göteborg.

Arneborg, J. 1998. The high Arctic ”utmark” of the norse Greenlanders. I: Andersson, H, Ersgård, L. & Svensson, E. (red). Outland use in preindustrial Europe.

Austin, D. & Thomas, J. 1990. The ’proper study’ of medieval archaeology: a case study. I: Austin, D. & Alcock, L. From the Baltic to the Black sea. Studies in medieval archaeology. London, s. 43-78.

Benz, E. 1999. Gården, rummet, människan och det arkeologiska materialet. Ett försök att utifrån exemplet Kyrkheddinge (perioden 1200-1475) spåra vardagslivet på en medeltida gård genom användandet av spridningskartor. CD-uppsats i medeltidsarkeologi, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet.

Bladh, G. 1995. Finnskogens landskap och människor under fyra sekler. En studie av samhälle och natur i förändring. Karlstad.

Bourdieu, P. 1977. Outline of a theory of practice. Cambridge.

Bourdieu, P. 1997 (1990). The logic of practice. Cambridge.

Brumfiel, E. M. 1992. Distinguished lecture in archaeology: breaking and entering the eco-system – gender, class and faction steal the show. American Anthropologist, vol. 94, s. 551-567.

Duby, G. 1981. Krigare och bönder. Den europeiska ekonomins första uppsving 600-1200. Stockholm.

Engelmark, R. 1997. Edsholms borg. Makrofossilanalys. I: Pettersson, S. & Svensson, E. 1997. Edsholm – en värmländsk fogdeborg. Karlstad, s. 82-83.

Gaunt, D. 1996 (utökad upplaga). Familjeliv i Norden. Stockholm.

Giddens, A. 1984. The constitution of society. Outline of the theory of structuration. Cambridge.

Gregory, D. & Urry, J. 1985. Introduction. I: Gregory, D. & Urry, J. (red). Social relations and spatial structures. Basingstoke, s. 1-8.

Grenville, J. 1997. Medieval housing. London.

Granlund, J. 1944. Landsbygden (Arbetsorganisation). I: Lindblom, A. (red). Arbetaren i helg och söcken. Kulturhistoriska studier. II. Vardag och fest. Stockholm, s. 61-114.

Hårding, B. 1997. Osteologisk undersökning av en medeltida fogdeborg i Värmland. I: Pettersson, S. & Svensson, E. 1997. Edsholm – en värmländsk fogdeborg. Karlstad, s. 87-111.

Johansson, A. Nilsson, S. Pettersson, S. & Svensson, E. 1997. Bebyggelse och säterdrift i norra Värmland 1995-1996. En förstudie. Rapport över arkeologiska undersökningar vid Backa-Skinnerud, RAÄ 776, Dalby socken och över karteringar av Backasätern, Bäntebysätern, Gammelsätern (Likenäs) och Ransbysätern i Dalby socken samt över Ingersbysätern, Sätra och Gammelsätern (Treskog) i Gunnarskogs socken. Arbetsrapport 97:17, Samhällsvetenskap, Högskolan i Karlstad.

Johansson, T. 1995. Rutinisering och reflexivitet. En introduktion till Anthony Giddens. Lund

Johnson, M. 1993. Housing culture. Traditional architecture in an English landscape. London.

Lind, H., Löndahl, V. & Pettersson, S. 1997. The unknown castle – archaeological aspects of lordship, household and rural enivronment. I: De Boe, G. & Verhaeghe, F. (red). Papers of the ”Medieval Europe Brügge 1997” conference. Zellik).

Makarov, N. 1998. The northern periphery of Russia 1000-1300 AD: colonization, settlement patterns, economical changes. I: Andersson, H. Ersgård, L. & Svensson, E. (red). Outland use in preindustrial Europe.

Martens, I. 1992. Some aspects of marginal settlement in Norway during the Viking Age and the Middle Ages. I: Morris, C. D. & Rackham, D. J. (red). Norse and later settlement and subsistence in the north Atlantic. Glasgow, s. 1-7.

Mogren, M. 1996. Current Swedish castle research: the hinterland emphasis. I: Josephson, M. & Mogren, M. (red). Castella Maris Baltici II. Nyköping, s. 111-116.

Pettersson, S. & Svensson, E. 1996. Jakten på den försvunna ”Svensson”. META 1996:1, s. 31-45.

Pettersson, S. & Svensson, E. 1997. Edsholm – en värmländsk fogdeborg. Karlstad.

Sawyer, B. 1992. Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandinavien. Skara.

Sigvallius, B. 1995. Saxholmen. Osteologisk analys av benmaterialet från Saxholmens borg, Ölme socken, Värmland. Rapportserie från Osteologiska enheten, Statens historiska museum. Osteologisk rapport 1995:9.

Shennan, S. 1993. After social evolution: a new archaeological agenda? I: Yoffee, N. & Sherratt, A. (red). Archaeological theory: who sets the agenda? Cambridge, s. 53-59.

Sten, S. 1993. Food and husbandry at medieval castles and manors in Sweden. I: Drake, K. (red). Castella Maris Baltici I. Stockholm, s. 183-190.

Svensson, E. 1995. Life in the bailiff's castle of Edsholm. Thirteen essays on medieval artefacts. Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum 1993-1994. Lund, s. 159-166.

Svensson, E. 1996. The castles of Saxholmen and Edsholm: castles as symbols of power and habitation sites. I: Josephson, M. & Mogren, M. (red). Castella Maris Baltici II. Nyköping, s. 209-217.

Svensson, E. 1998. Människor i utmark. Lund.

Svensson, E. manus. Expanding the household. Lund Archaeological Review.

Tilley, C. 1994. A phenomenology of landscape. Places, paths and monuments. Oxford.

Thomas, J. 1993. The politics of vision and the archaeologies of landscape. I: Bender, B. (red). Politics and perspectives. Oxford, s. 19-48.

Welinder, S. 1992. Människor och artefaktmönster. Uppsala.