På denna sida presenteras abstracts från olika skrifter på sidan publikationer. Efter varje text finns en länk "Tillbaka" så man kommer tillbaka till den publikation som man kom hit ifrån.

Arbetsrapport , Samhällsvetenskap , 97:17 Annie Johansson, Stefan Nilsson, Susanne Pettersson och Eva Svensson

Föreliggande rapport är resultaten av en förstudie inom projektet "Bebyggelse och säterdrift". Förstudien syftade till en genomgång av äldre lantmäterihandlingar, kartering av sju sätrar (fäbodar) i norra Värmland och en arkeologisk provundersökning av bebyggelselämningen Skinnerud i Dalby socken i norra Värmland. Det äldre kartmaterialet användes främst för att studera olika former av utmarksbruk, främst utmarksslåtter, och strukturen på bebyggelse och sätrar i norra Värmland. Karteringarna av de sju sätrarna påvisade förekomsten av flera husgrunder av ålderdomlig karaktär, vilket indikerar att säterdriften i området kan ha en lång historia. Vid den arkeologiska provundersökningen vid Skinnerud påträffades kulturlager och anläggningar kopplade till hus, vilka daterades till sen vikingatid – tidig medeltid. Detta påvisar att en permanent bebyggelse etablerats i området betydligt tidigare än forskningen hittills antagit.

Arbetsrapport, Samhällsvetenskap, 98:07
Eva Myrdal-Runebjer & Stefan Nilsson

Röjningsröseområde Raä 35:1 i Östra Ingersby i Sunne socken (Värmlands län) är knappt 1 ha stort. Området registrerades under fornminnesinventeringen 1993. Inom området ligger en ensamliggande stensättning (Raä 35:2). Röjningsröseområden har undersökts i Småland och Västergötland och där givit dateringar från Bronsålder till Medeltid. Endast en (ännu opublicerad) undersökning är tidigare genomförd av ett värmländskt röjningsröseområde. Inom ramen för projektet "Röjningsröseområden i Fryksdalen: datering och resursutnyttjande" (Högskolan i Karlstad och Göteborgs universitet) genomfördes en pilotundersökning av Raä 35 under augusti till oktober 1997. Kunskap om odlingsformer bidrar till förståelsen av bosättningshistoria och vardagsliv över tid.

Under karteringsarbetet dokumenterades 35 röjningsrösen, 9 åkerhak och 8 terrasskanter. Det finns inga tecken i det historiska kartmaterialet (1645, 1785, 1809-1812, 1883-1895) som tyder på att området odlats under historisk tid. Röjningsrösenas och de stenröjda ytornas placering i förhållande till graven talar för att de är i bruk under en period då graven fortfarande respekteras: ingen bortodling av graven har skett, inga röjningsrösen ligger i direkt anslutning till den och ingen röjningssten är synlig på graven. En 14-C-datering av material under ett röse visar att stenen inte lades upp före tidsintervallet 729-977 e. Kr (Yngre Järnålder).

I en terrasskant påträffades igenfyllda gropar vilka förmodas ha hört samman med aktiviteter på en boplats. 14-C-analys av material under det röse som ligger i och nedanför terrasskanten gav dateringen 1266-977 f Kr. (Bronsålder). Framtida dateringar av kol från gropfyllningarna får utvisa om det daterade materialet tidsmässigt hör samman med den förmodade boplatsen. De boplatsanknutna lämningarna under terrasskanten och stensättningen, vilken kan antagas vara äldre än Yngre Järnålder, talar för att området använts också före denna period.

I den nordvästra delen av området, på gränsen till modern- och 1800-tals åker, är en större sammanhängande yta stenröjd och röjningsstenen ligger samlad i "stentippar" av mer modern karaktär. De flacka handplockade rösena inom Raä 35 är med all sannolikhet rester av ett ursprungligen större område med röjningsrösen.

Bilaga
Undersökning av polleninnehållet i två jordprover från Östra Ingersby, Sunne Värmland av Sten Ekman.

Karlstads universitet, Inst. för samhällsvetenskap, Gruppen för regionalvetenskaplig forskning (GRF), Arbetsrapport 2003:6
Stefan Nilsson

I värmländsk skog och mark ligger lämningar från olika tiders mänskliga aktiviteter. Vissa typer säger mer än andra om det dagliga livet hos gångna generationers människor, som exempelvis odlingslämningar. I fornminnes- och kulturhistoriska register finns ett stort antal sådana lämningar registrerade. Detta inventeringsmaterial kan antas vara tämligen heterogent och kunna utgöra en god grund för forskning kring större förståelse av den regionala odlings- och bebyggelsehistorian. Detta kräver dock en genomgång av materialet för att försöka skikta det kronologiskt, funktionellt och geografiskt: vilka olika ålderskategorier och odlingstyper skulle kunna iakttas i materialet, hur har de kategoriserats i registren och hur fördelar sig lämningarna geografiskt?

Karlstads universitet, Inst. för samhällsvetenskap, Gruppen för regionalvetenskaplig forskning (GRF), Arbetsrapport 2004:7
Hanna Karlsson, Stefan Nilsson & Ulf Segerström

En ofta förekommande uppfattning är att jordmån och berggrund styrt mänskliga val för lokalisering av äldre bosättning och odling. Speciellt har en basisk berggrund i kombination med en lättbrukad jordmån betraktats som en extra god förutsättning för detta. Genom delprojektet Människa <-> Mark undersöks vegetationshistorien invid ett område med potentiellt forntida odlingsmark i Övre Ullerud, Forshaga kommun. Berggrunden i närheten av den idag i skogsmark belägna odlingen innehåller hyperit, en basisk bergart som ansetts vara starkt bebyggelselokaliserande. Syftet är att belysa huruvida denna plats skiljer sig från en för skogsbygder mer allmän vegetationshistoria eller ligger i linje med densamma.

Karlstads universitet, Inst. för samhällsvetenskap,
Arbetsrapport 2004:8
Stefan Nilsson 2004

Västbynäset, en halvö belägen i sjön Visten i Övre Ulleruds församling, Forshaga kommun, har visat sig utgöra en för Värmland unik, komplex och spännande miljö när det gäller lämningar efter odling i äldre tid. Förutom de i näsets södra delar kända gravfälten från förhistorisk tid, har ett par områden med så kallad fossil åker registrerats. Dessa antas hänga samman i tid med forngravarna. Dock har sedan flera år varit känt att liknande stenrösen, som kan antas ha uppkommit i samband med odling, även finns i skogsmarken längre norrut på näset. Resultaten av ambitionerna kring att undersöka Västbynäset har inte helt blivit de önskade. Eftersom Västbynäset är den plats den är och eftersom det också finns ett stort lokalt och regionalt intresse för platsen och dess historia, har det känts nödvändigt att sammanställa det material som hittills tagits och kommit fram utifrån fältarbeten, arkivstudier, med mera åren 2000-2004, vilket sker genom föreliggande arbetsrapport.

Landskapsprojektet 1999
Slutredovisningar, Länsmuseet Gävleborg
Stefan Nilsson 1999

Texten till sammanfattningarna för dessa fyra slutredovisningar har inte tagits med här. Däremot kan man läsa dem på Länsmuseet Gävleborgs egen hemsida genom att klicka här. (Klicka på länken som öppnar ett nytt fönster, sedan, på länsmuseets hemsida, klicka på knappen "Kulturlandskapet", och sedan på länken "Rapportsammanfattningar".)

Landskapsprojektet 1999
Slutredovisning, Länsmuseet Gävleborg
Stefan Nilsson 1999

Länsmuseet Gävleborg har under åren 1996-1998 varit delaktigt i Riksantikvarieämbetets numera nedlagda landskapsprojekt. Under 1997-98 fanns två heltidsanställda länsinventerare. Eftersom projektet hela tiden var under utveckling, fanns tämligen stor frihet att påverka hur arbetet skulle bedrivas, både vad gäller analys, inventering, sakordlistor etc.

Anledningen till föreliggande PM är att där fanns en del frågetecken i samband med inventeringen, främst vad gällde landskapsanalys samt urval och avgränsning av inventeringsområden. Det upplevdes också som att perspektivet med byn som lägsta nivå var lite för smalt. Under två dagar i september träffades därför länsinventerarna och personal från RAÄ för att under seminarieformer få en grundlig diskussion kring dessa frågor samt presentera hur vi ville förfina arbetsmetoderna. Det vi ville framhålla var bland annat svårigheten att på ett rättvist sätt kunna bedöma huruvida olika delar av en region verkligen är lika eller olika.

Det finns också idéer på länet om att på olika sätt kunna integrera landskapsinventering med andra projekt, som exempelvis inventeringar till bebyggelseregistret, studier av LiM-socknar, arkeologiska utredningar etc. Kort sagt ville länet bidra till att hitta användbara metoder för landskapsanalys, även utanför det specifika projektarbetet.

Texten inleds med en beskrivning av förutvarande metod och dess upplevda problem. Sedan följer ett förfinat förslag till hur man skulle kunna arbeta med landskapsanalys och inventering, hur rapporterna på de olika nivåerna kan utformas samt vilken tid som går åt.

Sedan kommer ett avsnitt om hur denna förfinade metod för landskapsanalys och inventering kan användas i samordnade projekt med andra discipliner inom kulturmiljövårdande instanser, följt av ett förslag till hur man skulle kunna arbeta med utredningar och detaljerad dokumentation i samband med exploateringsärenden, på liknande sätt som man idag arbetar inom uppdragsarkeologin.

Texten avslutas med en diskussion om hur man behöver ett förståeligt språk för landskapsvård, för landskapets innehåll och dess värden. Allra sist finns en grafisk modell med kort beskrivande text för hur metoden är tänkt att fungera.

Landskapsprojektet 1999
Slutredovisning, Länsmuseet Gävleborg
Stefan Nilsson 1999

I samband med Landskapsprojektet, ett samarbete mellan Länsmuseet och Riksantikvarieämbetet, har en digital hantering av främst historiska kartor utvecklats. Föreliggande PM är en utvärdering av hur digital rektifiering av historiska kartor kan ske i en relativt enkel datormiljö, i det aktuella fallet en Macintosh.

I texten tas först olika metoder för digital rektifiering upp med för- och nackdelar. Vidare beskrivs maskinutrustning och programvaror för både rektifiering, lagring och utskrift av kartmaterialet.

Sedan görs en utvärdering av själva rektifieringsmetoden, huruvida man på ett både kvalitativt och kvantitativt sätt kan rektifiera kartor i en enklare dator. Resultatet blev att använd utrustning och metod (mosaikmetoden) mycket väl uppfyller de krav man kan ställa vid digital rektifiering.

Landskapsprojektet 1999
Slutredovisning, Länsmuseet Gävleborg
Stefan Nilsson 1999

Föreliggande arbete är ett försök att visa på hur man med relativt enkla medel kan uppnå god kvalitet vid digital rektifiering av historiska kartor. Kartorna scannades inom ramen för Landskapsprojektet under 1996-1998. Metoden för den lokala digitala rektifieringen utarbetades av länsinventerarna på Länsmuseet Gävleborg under 1998, efter idéer av Anders Wästfelt, RAÄ. En utvärdering av lokal digital rektifiering finns i PM från Länsmuseet Gävleborg: Digital rektifiering på Macintosh. PM om lokal rektifiering. (Stefan Nilsson 1999).

Manualen inleds med en kort beskrivning av datorutrustning och programvara, följt av en översiktlig beskrivning av arbetsgången. Därefter följer en detaljerad manualtext för hela rektifieringsarbetet. Sist finns några stycken om efterbearbetning av de rektifierade kartorna.

Resultat från Landskapsprojektet 1997
Länsmuseet Gävleborg Internrapport 1999:1
Stefan Nilsson 1999

Föreliggande rapport är en lokal analys av Norrala socken på Hälsinglands kust i Gävleborgs län. Socknen ligger i södra delen av region II A i länsindelningen. Terrängen är tämligen låglänt och utgörs huvudsakligen av en flack, skålformad slättbygd i mitten av socknen, med skogsklädd mark på ömse sidor. Norrala är en utpräglad jordbruksbygd med få urbana inslag. Åkermarken i dalgången brukas till största delen även om vissa igenväxta partier finns.

Bebyggelsen är mestadels belägen upp mot dalens kanter men ett fåtal gårdar ligger ute i dalen. Gårdarna har oftast en tydlig agrar karaktär, trots att det numera finns få jordbrukare i Norrala.

Ett markant inslag i landskapsbilden är de många lador som står i dalbottnen.

Dessa tre, det brukade, öppna landskapet, bebyggelsens läge och karaktär samt ladorna, utgör de tre främsta elementen för dalens karaktäristika. Det är också de tre element som har den längsta historiska kontinuiteten.

De omgivande skogsmarkerna, som förr var så viktiga för gårdarnas fortlevnad, har idag en ensartad karaktär, där dagens syn på skogen är den drivande kraften. I övrigt fungerar skogen främst som rekreationsområde, där före detta fäbodar används som sommarstugor och kopplingen mellan dem och det omgivande skogslandskapet är svag.

De främsta värdena i Norrala ligger i upplevelsen av en levande jordbruksbygd, där de nämnda elementen utgör indikatorer på en lång kontinuitet. Således är läsbarheten av de historiska processer som format dagens landskap mycket hög. Många av de samband och inbördes relationer samt olika typer av strukturer såsom ägoförhållanden, vägnät etc., som funnits mellan olika företeelser i landskapet går ännu att urskilja i Norrala.

Torsby Finnkulturcentrum
Björklund, M., Jonsson, H., Linder, M., Lindgren, R., Myrdal-Runebjer, E. & Nilsson, S.

This report deals with the Finnish cultural heritage in the county of Torsby, Sweden. The area is a part of what we call Finnskogen ("The Finnish Woods"). The report is based upon a farm survey which took part during the summer of 1999, and is part of a scientific research program, which strated in 1997. The aim of this study has been to document the links between the Finnish farms and the cultural landscape and examines the differences, which set Finnish farms apart the Swedish. Questions concerning changes over time, transitions and assimilation concerning the built environment in a scientific standpoint. Farms of greatest interest have been those with one or several buildings of special Finnish building traditions such as smokehouses, "sauvusaunas" and "rihiis". The most significant difference between the Swedish and Finnish building traditions is in the heating system, where the Finnish building tradition used a chimney-less construction in these special types of buildings. The area of survey is the parishes of Fryksände, Nyskoga, Lekvattnet, Östmark and Norra and Södra Finnskoga. The farms looked upon were chosen by three criteria:

• Farms that are documented as Finnish farms.
• Farms where the people spoke Finnish or a person out of a documented Finnish family lived at.
• Farms with Finnish names.

Arbetsrapport juni 2000
Karlstads universitet
Gruppen för regionalvetenskaplig forskning (GRF)
Stefan Nilsson

Denna studie syftar till att belysa platsen Yxesjölinna i delvis nytt ljus. Platsen har antagits vara ett övergivet pilgrimskapell från medeltiden. Dock finns många tecken på att det istället rör sig om en ödegård från samma period. Många traditioner om ödelagda kyrkor, kapell och kloster har, av någon anledning, visat sig peka på just medeltida ödegårdar.

Jag har varit intresserad av att lyssna till vad landskapet haft att berätta om platsen. Detta har jag gjort genom att använda och omtolka befintligt framtaget källmaterial ur Arvid Ernviks studie från 1955 utifrån senare tiders forskningsrön, samt genom att komplettera med egna fältstudier. På så sätt hoppas jag kunna få fram kompletterande information om platsens identitet samt att kunna sätta in de arkeologiskt gjorda fynden i ett större sammanhang.

Min uppfattning efter genomförd studie är att mycket pekar på att här funnits en medeltida gård som ödelagts. Fyndmaterialet från en arkeologisk undersökning utförd 1955 utgörs av tämligen ordinärt hushållsmaterial från denna tid. Fynden samt de muntliga traditionerna pekar mot medeltiden. Det vanligste namnet på platsen, Yxesjölinna, betyder sannolikt "ödeåkern vid Yxesjön". Fälstudien visade att här kan också fossil åker från okänd tid finnas. Det historiska kartmaterialet, från 1704 och framåt, visar på att området hela tiden varit skog, varför eventuell åker torde vara äldre.

Dock är det så att kunskapen om denna plats och andra medeltida ödegårdar ännu är tämligen låg i sådana frågor. Speciellt gäller detta den tillhörande åkermarken. Således krävs ytterligare studier av dessa gårdar och deras omgivning för att nå bättre förståelse av deras funktion och sociala organisation.

I: Emanuelsson, M. 2001: Settlement and Land-use History in the Central Swedish Forest Region. The use of pollen analysis an interdisciplinary studies."
Acta Universitatis Agriculturae Suecia. Silvestra 223.
Swedish University of Agricultural Sciences
Umeå

The local dynamics of agrarian outland use in west-central Sweden during the last 2000 years are studied at a forest estate by using historic-geographical and palaeoecological methods. Depending on the method, different histories of agrarian outland use could be written. In contrast to the relatively short and simple history, as displayed by maps and a field inventory, the land-use history based on pollen analysis demonstrated intensive, multifaceted agrarian activities since the Migration Period. This illustrates the importance of using several methods, i.e. an interdisciplinary approach, for the study of the histories of the forest region. The local outland use is discussed from the perspective of two economic-historical theories, witha focus on economic cycles and replacement of resources and goods, respectively. Conjunctures of agrarian land use are demonstrated, but they are regularly out of phase compared with general conjunctures. During the course of the Viking Age and Middle Ages, agrarian and non-agrarian land use replaced each other, i.e., the agriculture declined when hides, antlers and iron were produced. Apparently, the surplus production of non-agrarian goods had an effect on agrarian land use and settlement structure, thus generating a distinct local economic development in the forest region.

Forskningskurspaper, 5 p [Research course paper (5 credits)]
VT 2003 Stefan Nilsson

Begreppet landskap är mångfacetterat, omdebatterat och brett i sitt innehåll, för att inte tala om diffust. Som för många andra termer har dess innebörd förändrats över tid och rum och således betytt olika saker under olika tider och på olika platser - och för olika människor. Detta kan vara både ett problem och en styrka, det senare för att det blir brett användbart i många olika sammanhang, det förra eftersom osäkerheten i betydelsen blir stor. Därför krävs definitioner och problematiseringar kring använda begrepp för att få relationer till dem. Det är inte nödvändigtvis så att ursprungliga betydelser är mer korrekta än nya, att en definition är bättre eller mer sann än en annan. Däremot kan den användas på ett nyanserat, problematiserat och uttalat definierat sätt, som blir sant för individen, för tillfället, i situationen.

Ändå är det intressant att studera begrepps historia, speciellt ett så laddat begrepp som landskap. Det är intressant eftersom det ger ett djup åt ens egna föreställningar om innebörd, liksom vilka olika praktiska konsekvenser som kan komma ut av olika innebörder. Gällande landskap vill jag lägga fokus på två huvudsakliga innebörder: den ena som härstammar från de nordiska länderna med betydelsen "folkland", den andra som en anglosaxisk tradition med bildliga, sceniska aspekter. Dessa två är inte mina egna konstruktioner eller upptäckter; däremot vill jag i mitt paper uppmärksamma skillnaden i synsätt inom fyra olika fält - forskning, kulturmiljövård, turism och regional utveckling - och hur det gäller att vara medveten om konsekvenserna av ens syn på begreppet landskap. Det kommer att handla om möten mellan synsätt, om passform och friktion, om perspektiv uppifrån, inifrån, nerifrån och utifrån. Det handlar också om mötet mellan rummet och platsen, om kapital och om bildframställning. Det handlar om människor och identitet.

Nyckelord/Key words: landskap, plats, rum, bygd, identitet

Seminariepaper [Research seminar paper]
HT 2003 Stefan Nilsson

Due to a generalized view of settlement history in Sweden, its forest regions has been considered as late and sparsely settled. Scholars have attempted to explain the physical cultural remains in these areas as results of anything but permanent farming settlements. Lately some research has been performed aiming to present a more locally based view of the settlement history of these areas but much more can still be done. One aspect of looking at forest regions in Sweden is the matter of continuity. Looking at specific localities only, without placing them in a local or regional context, may give a distorted picture. A view of continuity as spatial rather than "placial" would most likely give better knowledge of how settlement dynamics may have occurred. Desertion of place does not automatically mean desertion of space during various periods in time. The matter of where people performed their different activities during different times suggests shifting centralities on the local level: what once was infield later became outfield and maybe back again. Indications of such spatial dynamics can be chronologies of prehistoric remains, place names and other aspects of landscape analyses, as shown in examples from two case-study areas.

Key words: forest areas, continuity, space, place, centrality

C-uppsats i arkeologi [Special project paper (10 credits) at the Advanced Course in Archaeology]
Inst. för Samhällsvetenskap
Högskolan i Karlstad
VT 1995 Stefan Nilsson

This essay is an attempt to trace weather the people at the Medieval farmstead of Skramle in Gunnarskog parish, county of Värmland, Sweden, made their own soapstone objects from local soapstone sources. First, a method for tracing this in the archaeological remains must be developed. Second, the soapstone quarries in the surrounding areas must be located. Then, by looking at the excavation context and the finds of soapstone artefacts, an archaeological analysis is made through the method. This is combined with an attempt to geologically relate the finds to the loca soapstone quarries, in co-operation with a geologist. The result is that it is almost certain that the people at medieval Skramle made their own objects of soapstone. They most frequently used the nearest quarry, but there are indications that also a more distant quarry within the parish may have been used. The result also shows that analyses of stone artefacts are useful to get closer to the daily lives of our ancestors.
Relevant key-words: Soapstone, Steatite, Täljsten, Provenience Analyses, Medieval, Countryside, Household, Domestic, Handicraft, Spindle Whorl, Vessel.

B-uppsats i kulturgeografi
Kulturgeografiska institutionen
Stockholms universitet
VT 1996 Stefan Nilsson

I Värmland pågår, från arkeologiskt håll, ett projekt kring fäbodar i norra delen av länet: "Bebyggelse och säterdrift". Projektet syftar till att studera bebyggelsen och säterdriftens etablering och karaktär i området. Inledningsvis har två stycken fäbodar, eller sätrar som det heter i Värmland, valts ut för kartering och provtagning. Dessa är Bäntebysätern och Ransbysätern. Föreliggande arbete försöker ge en kompletterande bild av hur ett hemman varit organiserat; att helt enkelt ge en bild av dess förändring över tid, med avseende på bebyggelse, markanvändning och befolkning.

C-uppsats i kulturgeografi [Special project paper (10 credits) at the Advanced Course in Human Geography]
Kulturgeografiska institutionen
Stockholms universitet
HT 1996 Stefan Nilsson

What is really the content of the words peasant and hamlet? Is there only one meaning to them, or can there be others found? They are often used with implicit meaning, especially peasant, even though it is well known that a peasant in southern Sweden not uses the landscape in the same way as one in the forested areas of the country. The area of study here is the northern parts of Värmland, where four hamlets are studied to see how people used their landscape before the industrial and agrarian revolutions. By looking at what people did, we can also give a local meaning to the peasant, as well as defining how they had to co-operate with others. It is therefore possible to tell if they lived in hamlets or in single farms. The result is that agriculture only was a side income. The intense use of outland products, mainly for feeding his cattle, was instead the main income in his economics. Another result is that a peasant should be considered as a small household, a family with some extra hands and maids, mainly living in small hamlets with 3-8 farmsteads. It is here argued that one must look at the local factors when defining the concepts peasant and village. These phenomena can be represented as a scale, with intensive agriculture at one end, and extensive agriculture at the other. When defining the hamlet, a similar scale also should be used, ranging from a small hamlet with two family households, and few common duties at one end to the village, with perhaps 30-40 farms, church and strict regulations for different duties at the other. Somewhere on these scales the chosen object of study can be placed, according to local factors. The essay would also like to point at the value of looking at the landscape as a whole to understand changes in settlement and land-use. To study resources in the forest, together with field and meadow leads to a complete and unified understanding of an area.

Keywords: farmer, peasant, village, hamlet, forested areas, Northern Värmland, outland use.

D-uppsats i kulturgeografi
Kulturgeografiska institutionen
Stockholms universitet
VT 2001 Stefan Nilsson

Föreliggande uppsats behandlar några områden med fossil åker, så kallade röjningsröseområden, i mellersta Värmland. Uppsatsen syftar till att problematisera denna typ av kulturlämning, i ett försök att bättre förstå hur människan lokalt utnyttjat sitt omgivande landskap under gångna tider. Speciellt gäller detta de områden i Värmland och Sverige som idag är täckta av skog.

Fem områden med fossil åker och röjningsrösen valdes ut för studien, varav två undersökts arkeologiskt under 1990-talet. Dessutom berörde studien två drumliner i området, därför att sådana naturformationer på andra håll i landet under långa tider utnyttjats för odling och bosättning. I uppsatsen försöker författaren också relatera röjningsröseområdena till det omgivande fysiska landskapet, till dess natur- respektive kulturhistoria.

Inledningsvis problematiserades själva begreppen "skog" och "röjningsröseområde" och vilka olika innebörder som läggs i dessa begrepp. Detta visade, antagligen helt självklart, att de är mer komplexa och mångfacetterade än vad som syns vid en första anblick. Begreppen rymmer en mängd olika aspekter, både vad gäller innehåll samt vilka värden som finns däri.

Gällande de studerade röjningsröseområdena kan sägas, att de alla relaterar sig till sin omgivning på olika sätt. Det egentligen enda gemensamma är att de alla ligger på mark som är lättbrukad, företrädesvis sand eller osvallad morän, och att de direkt angränsar till de i senare tid uppodlade tyngre lerjordarna. De flesta fossila åkrarna ligger något skilt från den äldre bebyggelsen, ett ligger nära ett sentida torp medan ett ligger i omedelbar anslutning till dagens odlade mark och bebyggelse. Gemensamt för dem alla fem är att de i det historiska kartmaterialet är belägna i skogsmark, antingen denna använts för bete eller andra aktiviteter eller inte. Därför kan man inte säga att områdena varit bevuxna med träd ända sedan de övergavs, men att de åtminstone inte varit inägomark så långt tillbaka i tid som kartmaterialet täcker.

Det går inte att säga att röjningsröseområdena enbart är ett resultat av ödelagda bebyggelseenheter. Trots att det i området bara finns belägg för odlingen under mellersta järnåldern (ca 600-700), samt känd medeltida bebyggelse, så går det inte att utesluta att förändringar av bebyggelsens lägen och karaktär ägt rum. De varierande konjunkturerna i Sverige i äldre tider behöver inte visa på expansion och ödeläggelse, de kan lika gärna vara resultat av omläggningar inom jordbruk och samhälle.

Studien visar att det finns ett behov av djupare kunskap om dynamiken i äldre tiders bebyggelse och odling. Kort sagt saknas det landskapsbilder från förr, från tider då fotografi eller måleri inte fanns. Därför är det viktigt att försöka rekonstruera inte bara huskonstruktioner eller begravninsseder från forntiden utan också hur människan relaterade sig till och utnyttjade sitt landskap. Vi kan dock sannolikt aldrig förstå exakt hur forntidens människor såg på sin omgivning utöver den rent fysiska kontakten med jorden. Däremot kan vi utifrån nyanserade analyser av de fysiska lämningarna i skogsmarkerna, samt hur dessa relaterar sig till andra företeelser i landskapet, göra försök att måla upp forntida landskapsbilder. Detta är viktig för förståelsen av äldre lokalsamhällen, vilket i sin tur medför en kvalitativ förbättring av hur vi kan och bör vårda spåren av våra förfäders arbete och liv.